Hajen

Nu är det klart att vi åker till våran pappa på Bahamas om två veckor. Visst känns det skönt med lite värme så här i smällkalla vintern, men bäst av allt är ändå att få vara tillsammans igen. Nu gäller det att packa och göra oss färdiga för den långa resan. Vi åker först till Washington, till barnens farmor och stannar där i 2 nätter.

Vad har vi annars sysslat med när det har varit tyst på bloggen? Antagligen det alla andra har gjort... skottat, skottat och skottat. Nog för att vi ville ha en vit vinter, men nu räcker det tror jag. Det är inte roligt när man inte ens kan gå ut och gå med barnen i vagnen, för vagnen tar sig helt enkelt inte fram någonstans. Vi skulle behöva ha en dubbelpulka nu...

-Mamma..... ritar väggen!
-MMmmmmmmmmmmmm Zzzzzzzzzz.......
-Mamma, ritar väggen!
-MMmmmmmmm zzzzZZZZZZZZ......
-Mamma, ritar väggen! roligt!
-VAAAA!!!?? NEEEEJJJ! *flyger sovandes upp ur sängen* Inte rita på väggen!!!
Skadan är redan skedd för Enzo har hittat en bläckpenna och har ritat stora krumelur-cirklar på tapeten. Han ser jätteglad ut!

Jag vet inte hur det har kommit sig att jag tycker att det är helt normalt att vakna upp med alla diverse saker i sängen. Där ligger böcker och lego och en hård giraff... och så jag! Utrymmet under madrassen har förvandlats till ett bilgarage. Täcket är tungt och rassligt för där inne i påslakanet ligger det pusselbitar och mera bilar. Och hela rummet är fullt av bommulstussar!!  Vaa?? städade jag inte det sista jag gjorde igår??? Jo, men det var igår det, och denna ljuva dag är redan långt framskriden, kl är 7 på morgonen. Kungen av kaoset, mr Enzo, är i full färd med att flytta hela sängen. Han har hoppat ner i ett litet hål invid väggen och tar spjärn med fötterna och hela sängen flyttar sig. På golvet ligger fåtöljens kuddar staplade på varandra framför hyllan. Detta är kungens försök till att nå något förbjudet högre upp i hyllan (antagligen bläckpennan).

Det här ser ut att bli en helt vanlig morgon.

-Enzo, nu sover vi lite till!!
-NEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJ. MAAAAAAAAAAAAAAAT!!

Klart att han ska ha mat. Har man varit uppe sedan ottan och grejat med allt det här så förstår jag om man är hungrig.

Kräksjukan!

Visst springer man åt andra hållet och kräks bara man hör ordet? Förfärligt namn, eller? Det är liksom inget snack om vad som väntar om man får den sjukan. Ni kan kanske bara gissa vad jag sysslade med i måndags kväll. Ja jag ska inte gå in mer på den saken nu för då kanske ni också kräks av rena förskräckelsen. Som tur är har ingen av barnen fått det, (peppar, peppar...) och det var väl en välsignelse att det bara var jag.

Nu till roligare saker. Leah kan nu vända sig åt båda hållen. Rätt var det var så låg hon bara där på golvet och hade vänt sig och det var Enzo som sa:
-Ha ha kolla Leah!!!!!!!
-Jaa, kolla hon har vänt sig!

Enzo snackar på som vanligt och kan komma med de mest fantastiska påståendena. Idag blev han arg för att han inte fick slänga ner all ren disk i det smutsiga diskvattnet och hans utbrott gick till så att han skrek att han skulle SPRINGA IVÄG MED KÖKSSTOLEN!!

-Ha ha, ja (försök) spring iväg med den du, snabba dig på!
Han tar stolen (som är väl dubbelt så stor som han) och anstränger sig i sin ilska att springa iväg med den.
-Vart ska du springa då? frågar jag.
-Till BAHAMAS! säger han tjurigt!!
-Lycka till, säger jag, säg till när du är framme!

Hmmmm kanske är det läge att åka till Bahamas igen? Men det verkar iallafall inte som om han har fått nog av snöskottningen än på ett tag. Inte ens när han har blivit så trött att han gråter, vill han självmant lämna skyffeln ifrån sig. Det kallar jag en riktig snö-skottare.

Angående barnen så brukar vi säga: "Var får de allt ifrån" och jag får ofta fundera på det där och jag har kommit fram till att de ofta får det ifrån de vuxna, fast vi inte fattar det. Vuxna kanske säger något som vi tycker är självklart vad som menas och vi är kanske inte ens medvetna om att ett par barnöron lyssnar allt vad de bara orkar. 

De senaste dagarna har jag funderat på varför Enzo helt plötsligt kan säga:
-Kommer RÄV!!!!!!!
Och så tittar han på mig med en riktigt rädd blick, ofta så springer han och gömmer sig hos mig eller så vill han kramas.
-Kommer RÄV!!!! Kommer RÄV!!!!
Och då måste jag lugna honom och säga:
-Nej det kommer ingen räv!!

Var har han nu fått detta ifrån!! Han har för det första aldrig sett en räv, förutom på bild i barnböcker. Han har inte läst några skräckhistorier om någon räv, vad jag vet... och han tittar aldrig på TV. Och för det andra, hur sammankopplar han en räv med rädsla?

Så slog det mig!! Den där ramsan....

"Räven kommer och går
han tar vad han får,
han tar lilla Enzo..."

Det är alltså orden i ramsan som måste ha satt sig i hans sinne, eftersom denna ramsa har gjorts med kittel och skratt som följd - alltså inget att sätta samman med fara! Vi har inte räv-kittlats speciellt ofta, men ändå har han fått för sig, att när det känns farligt, då kan det vara just en räv som kommer.

En dag var han rädd för lejon. Han pekade ut genom fönstret och envisades med att det var ett farligt lejon där ute.
-Det finns inga lejon här, Enzo. De finns bara i långt bort i Afrika och i djurparker. Det kommer inget lejon, jag lovar!!

Jag antar att sagan om Rödluvan och vargen inte är så passande just nu...

Jag avslutar med några barns citat ifrån boken "Gud som haver barnen kär har du någon ull" av Mark Levengood och Unni Lindell - Bara några ytterligare exempel på att barn inte tänker som vuxna :)

"Barn blir rädda av sagor, med de vuxna bara berättar och berättar." Reidar 8 år

"Min mamma säger att jag går henne på nerverna, fast jag står alldeles stilla. " Sigurd 6 år

"Människan är en egen ras, särskilt mammor. De kan bli väldigt rasande. " Jan 6 år

"Bebisar är väldigt mjuka. Jag vet inte vad de är gjorda av för sorts skinn, men de kan tvättas iallafall." Jörgen 7 år.

"Drottningen kan aldrig vara på fri fot. Överallt där hon går finns det vakter som ser till att hon inte sticker iväg. " Regina, 7 år