Hajen

Idag hittade vi den, den blå lagunen. 

Tidvattnet var i rätt höjd, vinden låg rätt och sanden låg där den borde va....En bra lekplats för en liten 7 månaders pojke. Lillen började sprattla när vi kom till stranden och han blev helt till sig. Vi badade och badade och lillen doppade huvudet ett par gånger. Inga problem tyckte han och sprattlade vidare.



Tidigare idag var vi och shoppade lite. Jag har köpt helt naturligt och ofarligt medel att spraya våra grönsaksplantor med för annars blir de uppätna av insekter. Medlet ifråga är fruktskalen ifrån en ört som heter NEEM. Örten är väldigt användbar för olika hudåkommor och en rad andra saker. Man kan även koka te på bladen som används till alla möjliga hälsokurer. Det finns en hel affär här med NEEM produkter och jag blev naturligtvis eld och lågor när jag insåg att man kunde använda växten till att hålla grönsakerna fria ifrån hugriga insekter.

Örten ifråga kommer ursprungligen ifrån Indien och har används i flera tusen år. De hade NEEM plantor i affären och jag var naturligtvis tvungen att köpa en. Den tål väldigt varmt klimat och behöver inte vattnas särskilt mycket. Den kommer att ge olivstora frukter som sedan kan användas att plantera flera plantor.

Så här ser påsen ut.



Man blandar de torra smulorna med vatten som får stå över natten och sedan sprayar man. Helt ofarligt och till och med hälsosamt. Myggor gillar inte heller NEEM. BRA VA??

Jag läste också på nätet att man ska låta sin oregano växa nära gurk-plantan, därför att det gillar inte skadedjur som äter gurkplanta.

Tänk vad mycket naturliga knep det finns.

Det sägs att NEEM räddar massor av människoliv i de fattiga länderna eftersom det inte utgör ett hälsohot när bönder använder det och skördarna går inte förlorade till insekter.

HEJA NEEM

Idag har Enzo varit på "dejt". Det bor en liten tjej som är två år en bit bort längs kajen. Jag känner mamman sedan tidigare vi brukade gympa tillsammans i en gympagrupp. Mamman och den lilla tjejen gick förbi vår lägenhet och då gick vi ut till dem och pratade. Enzo blir liksom lite tyst när han ser andra barn, det är precis som om han studerar dem väldigt noga. Vi gick till poolen för den lilla tjejen skulle bada. (Enzo och jag badade i poolen för ett tag sedan men han fick prickar av det så vi håller oss till havet.)

När vi satt där vid poolen och pratade och den lilla tjejen plaskade i vattnet så började Enzo helt plötsligt att åma sig och nästan skrika. Vad nu??? Jo han ville att jag skulle hålla honom över vattnet så att han liksom kunde springa på vattnet. Det blev väldigt mycket plask och ganska jobbig träning för mina armar, (han väger ju över 8 kg nu) Men det såg väldigt roligt ut när han sprang med benen på ytan och flåsade av glädje. Han ville nog imponera tror jag, och det gjorde han ju bra...

Sedan var dejten slut för sandflugorna anföll oss.

Vi gick in och övade på nya färdigheter så som att klappa händerna.

Tills nu så har jag trott att myggens paradis nog är Tjåmotis i Norra Sverige...

Men nu börjar jag allvarligt tro att myggens paradis är HÄR på Bahamas. De är SMARTA också, det är det värsta. Myggen hemma i Sverige liksom flyger omkring och så kan man SMACKA till och så sitter den där!!! Men här... de är nästan omöjliga att slå ihjäl. Och om man nu lyckas att få in en träff, SÅ FLYGER DEN BARA VIDARE. Man måste slå HÅRT också....

Lillen och jag går ju ut på altanen flera gånger om dagen och tittar till våra plantor. Men myggen anfaller. Och de flyger liksom i oändliga krumelur-banor som är omöjliga att förutspå och det är det som gör att de är så svårfångade. Man kan heller inte vänta tills de har landat och tänker suga blod, eftersom de verkar veta att man sitter och väntar. De landar då aldrig på huden!!! SKUMT.

Idag när vi var ute så blev jag tokig på dessa små blodsugare. Jag kände att jag hade en på axeln och jag försökte att slå till den innan den flög iväg. Jag fäktade och sa en massa fula ord... Jag lyckades inte att slå till myggan men jag lyckades att underhålla min son som började att gapskratta åt denna mygg-dans. Jätte kul tyckte han. Lagom kul tyckte jag.

Eftersom jag inte har visat några skyltar på länge så kommer här två skyltar. Den första får symbolisera mej när jag jagar mygg.


Och sedan kommer en förbudsskylt igen. Ett förbud som jag nog har struntat i några gånger. Vad säger moralmamman om det undrar jag? Det ligger jättemånga fina båtar längs kajen och det är ju så trevligt att gå och titta på dem, men man FÅR inte det, båtägarna vill vara ifred.



Kram

Titta här! Vilken fin gurkplanta va?? Jag är så stolt över den och går och tittar på den stup i kvarten. Den sänder ut långa "armar" som den sedan snurrar runt pinnen som jag har skaffat, och där håller den sig fast. Fiffigt. Gurk-armarna slingrar sig hela tiden så Enzo och jag går ut varje morgon och tittar hur den har slingrat sig under natten.



Och varje morgon säger vi:

WOAHH....... Titta vilken fin gurkplanta!!!!

Det är nog därför den växer. Den känner att vi tycker om den så mycket...

Enzo har börjat säga "dej dej dej dej dej". Men idag sa Mario att det låter som han ibland säger "hej"

Nu ska vi gå till snarklådan. Gonatt

Visst är det något spektakulärt med att bo i ett hus vid havet?? Hur många drömmer inte om det? Tänk dig en morgon och se ut över det här:



Lugnet, stillheten och friheten att blicka ut över horisonten...

Härligt!

Här i vår lilla by så är det många som har kunnat uppfylla denna dröm och det ligger väldigt många hus vid havet. Det som är bra är att stranden inte tillhör någon. Vem som helst får gå på stranden. Gränsen går vid den högsta linjen där högvattnet har varit. Under den gränsen får alla gå även om någon har byggt sitt hus tre meter därifrån...

Igår var jag och kollade till mina kokospalmer som jag har planerat. Den första jag kom till verkar stormtrivas och det skjuter upp flera små nya blad. Jätteroligt. Jag har nog lyckats att plantera en palm som överlever... JIPPI JAJ JAJ. Peppar peppar....

Nu till det sorgliga. Ett stycke därifrån hade jag planterad den andra palmen. MEN... All vegetation är borta!!!!! Någon har dragit över stranden med en bulldozer och det finns endast sand kvar. Antagligen är det  människorna i lyxvillan ovanför som har åstadkommit detta. Detta ingrepp får de antagligen ångra eftersom vegetationen bidrar till skydd mot naturens enorma krafter. Tidigare berättade jag om "plant-mötet" där man talade om olika växter. Man sa bland annat att det bahamanska gräset som oftast växer närmast vattenbrynet på stranden håller kvar hela stranden eftersom sanden inte flyger bort i vinden. Efter grästet växer det ofta låga buskar typ "Bahamansk seagrape", efter de låga buskarna växer de högre träden typ palmer och annat. Detta ger ett optimalt skydd mot erosion och de fruktade orkanerna.

Lyxvillan har just gjort sig av med allt naturligt skydd och ligger blottad framför havet. Härligt att blicka ut mot havet tycker de. Kanske inte lika härligt när (ja det är en fråga om när) en otrevlig storm kommer. Och sanden kommer att flytta på sig och lägga sig någon annanstans. Det dumma är att det var inte speciellt mycket vegetation framför huset. Det var inget som skymde deras utsikt. Men de vill antagligen bara ha sand att gå på när de går ner till vattnet.

Det är amerikaner som bor där. Bahamaner vill inte bo på stranden. Kanske för att de har växt upp med stormarna.

Summa kardemumma av min promenad: Av de tre kokospalmer som jag har planterat på denna stycke strand så lever två. En var bulldozerad.

Vila i frid kokospalm.

Jag har just sett en bildvisning om plastpåsar och vad de åstadkommer i naturen. Den är värd att se. Följ den här länken om du vill titta.

http://www.poconorecord.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080506/MULTIMEDIA02/80505016

Här handlar vi med gröna påsar för att spara på miljön. Men vad ska man slänga soporna i undrar någon??? Ja man kan ju köpa speciella skräppåsar som till skillnad ifrån handlar påsar är gjorda med minsta möjliga plast.

Och man kan säga "nej tack" till alla de där mini påsarna som man får om man handlar en pyttesak på till exempel HM, Lindex, Apoteket osv. Bättre att lägga det som man inhandlat direkt i väskan med endast kvittot.

Så tycker jag.

Här på Bahamas ser vi plastpåsar på reven VARJE DAG. Om de inte tas bort så dör korallen. Min man och jag tar bort plasten när vi ser det, med detta är ett jobb som aldrig tar slut.

Fisk äter PLAST. Jag har sett det med egna ögon. Vill vi äta fisk som är uppvuxen på plast??´

Slutpredikat för idag.

KRAM

Idag har vi varit och inhandlat säkerhets-prylar för lillen. Barnlås till skåp och pluggar till uttag och annat. Han blir bättre och bättre på att blixtsnabbt göra något som han inte borde. Idag när vi satt och åt lunch på en restaurang så trodde jag att vattenglaset var utom hans räckvidd. Icke. Snabb som en gasell dök han efter glaset och gjorde hela mamman blöt. Men det var ju bara vatten, och det torkar ju i solen (som min lillasyster brukade säga när hon var liten )

Vi har även köpt en barnstol till matbordet så nu får han sitta själv vid bordet. Han tyckte nog det var ganska kul. Han firade med att köra in händerna i munnen, grabba lite mat och sedan dekorera håret med hela härligheten.

Jätte-kul syssla.

Jag ville gärna kommentera moralmammans kommentar till förra inlägget:

Var går gränsen för "människans rätt" att slå ihjäl det som skrämmer?????
Ormar?
Spindlar?
Varg?
Myror?
Grannen?

Min åsikt är att om det gäller ens egen, eller ens familjs överlevnad så har man rätt att döda, inte annars. Men det är ju ibland svårt att tolka vad som är nödvändigt för överlevnaden. Om grannen står med en pistol och tänker skjuta ja då är det ju ganska uppenbart.... Men om en varg tar någons boskap. Det är ju överlevnad på sätt och vis för den som håller boskap, men jag står ändå på vargens sida. (Kanske för att de är, eller har varit (?) en hotad art. )

När det gäller myror så tror jag att de kommer att överleva arten människan med LÄTTHET. Jag har tidigare beskrivit hur jag blev biten av myror, men jag tycker för övrigt att myror är HELT SUVERÄNA överlevare.

Jag och min man bodde på Long Island, Bahamas, för ett par år sedan och jag hade tid att studera myrorna i vårt hem. Visste ni att myror pratar med varandra??? De går på en rad och när de möter myror som går åt motsatt håll så utbyter de all möjlig information. Om jag dödade en myra som höll på att käka upp min mat (överlevnad för mig???) så vände de andra myrorna som var på väg till samma mat och gjorde "gester" till de mötande myrorna  och de mötande myrorna VÄNDE OM... Och det fantastiska var att alla myrornas gångmönster ändrades när det var en död myra, och de började springa som galningar. Även de myror som inte hade sett den döda myran, men bara utbytt information med mötande myror (som talade om att det var FARA FÖR LIVET), även dessa myror började springa för livet.

Hur fantaskiskt är DET?

Ibland studerade jag myror som mötte varandra och ibland så stannade två myror till vid varandra och gestikulerade i över 15 sekunder... Va sa dom till varandra???? Tjena polarn, det finns mat till vänster om mattan i sovrummet.... ELLER VAD?

Jag jobbade på en båt den sommaren. Det var myror på båten, som med lätthet kunde hitta skafferiet.

Hur kommer myror till en båt? Kan de simma???

Nej, jag upptäckte att när vi låg i hamn så kom de och gick på den enda förbindelsen med land - el-kabeln. Hur visste de att de skulle gå på en elkabel över vatten för att komma till mat??? Detta är för mig en gåta och jag skulle kunna skriva mycket mer om myror. Men jag ska inte bli långrandig....

Tillbaka till vår rätt att döda....

Det är ett svårt ämne.

När det gäller insekter (som till exempel SVIARN som moralmammans mor blev biten av) så tycker jag att det ibland är nödvändigt för att leva. Jag menar att tänk om man inte fick ta död på fästingar och parasiter till exempel... Ja, insekter är OK tycker jag. Men inte om det gäller någon utrotningshotad skalbagge eller dylikt...

När det gäller hajen som jag pratade om i förra inlägget så tycker jag, som ni förstår, INTE att man har rätt att döda den. Många tror att det är en livshotande situation om är i vattnet tillsammans med en haj. Svaret är ATT SÅ ÄR INTE FALLET. Jag har berättat förut att jag har dykt med många sorters hajar och har ALDRIG blivit attakerad. Under speciella dyk på Maldiverna så gjorde vi vad som kallas en kanalkorsning, där man simmar rakt över en undervattenskanal. Där gillar hajar att vara och ibland kunde man se 20 hajar samtidigt.

JAG BLEV INTE UPPÄTEN!!!!

Däremot skulle jag ALDRIG i hela livet fiska med spjut under vattnet eller surfa i skymmningen där vattnet är lite grumligt! Anledningen till detta är att hajar ser mycket DÅLIGT och attakerar ofta efter lukt eller en skymt av något som de TROR är något som står på deras vanliga meny. (Där står inte männsikor!!)

Man ska också komma ihåg att det är vi som FRIVILLIGT inkräktar på hajens rike, inte tvärtom. Vi simmar i havet för att vi tycker att det är KUL.

Tyvärr blir det ingen hajbild idag. Jag jobbar på att skaffa en undervattenskamera.... Om så blir fallet så kan ni räkna med en massa undervattens bilder...

Vi har suttit kattvakter igen och det har ju varit trevligt med lite större utrymme. Men jag vet inte om vi har lyckats att döda våra vänners tomatplantor. Eller rättare sagt, så tror jag att allt regnande gjorde att de inte mådde så bra. Istället för att som normalt kunna plocka 30 - 40 små tomater, så har det "bara" funnits ca 10 varje dag att plocka. Och hela plantorna såg lite vissna ut. Det har verkligen vräkt ner men jag och Enzo har nog faktiskt tyckt att det har varit ganska mysigt. Huset har ett stort uterum med myggnät runt om så att vi har kunnat sitta ute under taket. Så här ser det ut.





Nu är vi hemma igen och när vi kom hem så fick Enzo se ett leksakslejon som vi hade lämnat hemma. Lejonet ifråga är som en liten kudde, lika stor som Enzos fot ungefär... Han skrek utav glädje när han såg lejonet och bet i det och tittade på mig och gjorde obeskrivliga ansiktsuttryck som jag tolkade som "Mamma TITTA lejonet, VAR HAR DET VARIT??????? Han var helt salig av detta lejon och lekte med det jättelänge och "pratade" med det.

Enzo, nästa gång vi åker iväg så ska vi ta med oss lejonet. Jag lovar...

Här ser ni vad som händer när man bor på Bahamas. Håret liksom växer och blir långt innan man hinner blinka.





Här ser ni monstrets pappa och då kanske ni förstår att monsterfasonerna går i släkten. Mamman har inga sådana fasoner för sig naturligtvis...