Hajen

Tiden verkar ta ett stort skutt när det ska bli nytt år. Helt plötsligt blir man varse om all den tiden som man har bakom sig och man upplever det gångna året i sitt sinne i rekord fart. Bra minnen och mindre bra minnen finns väl med i varje årsredovisning tror jag. Vilka beslut var bra och vilka var mindre bra? Vad kommer att hända härnäst? Alla beslut man tar kommer att påverka framtiden på ett eller annat vis. Styr man själv eller är det ödet som styr? Vilken är den rätta vägen?

Jag minns en karta som en god vän ifrån Finland ritade till mig när vi jobbade på Maldiverna. Hon ritade mig i mitten av kartan och sedan var det vägar i alla vädersträck med tänkbara val som jag hade framför mig. Hon försökte att hjälpa mig att visualisera den rätta vägen. Jag tog en av vägarna på kartan vilket har fört mig dit jag är idag. Idag vet jag att den vägen var ganska mödosam men nu är jag glad att jag valde den. Jag har man och barn och övrig familj som jag älskar och tillsammans med en god hälsa är det det viktigaste i mitt liv. Hade jag inte valt den mödosamma vägen på kartan så hade jag aldrig träffat min man. Är det ödet?

Mitt råd till er inför det nya året är:
Ta hand om era nära och kära - en dag kan de vara borta. Min morfar gick bort under 2009.
Lev i nuet för tiden som är nu kommer inte tillbaka. Jag hade en gång en kollega på elektrolux som en dag kom in i fika rummet en måndag och sa:

-Jag önskar det var fredag. Fast hellst önskar jag att det var semester... (lång paus) sen säger hon:
Det är inte klokt, jag går och önskar livet ur mig själv för jag önskar mig hela tiden framåt.

Kom ihåg: Tiden är nu så gör det bästa av den!

Bilden nedan är tagen för nästan exakt ett år sedan: Familjen var samlad, en storm var på väg, vi gick på en blåsig promenad till stranden.



Gott Nytt år till er alla!

Har ni sett Paranormal State på TV? Ibland går de omkring och tar kort för att fånga sådant läskigt oförklarligt som ögat inte kan uppfatta på platser där det sägs spöka.
Huuuu va läskiga bilder de får ibland!!

Paranormal State gick varje kväll då Mario jobbade sent på Bahamas. Så där satt jag själv och tittade med skräckblandad förtjusning. Min käre make undrade alltid varför jag var tvungen att ha på varenda lampa i huset när han kom hem kl 23. 

Vad tror han? Mörker är läskigt.

Vi var på kyrkogården häromdagen, jag barnen och mamma. Som vanligt så måste jag ta kort på allt.

Dessa två bilder är tagna med ett par sekunders mellanrum.

Vad är det på den första bilden? Är det våran andedräkt eller? Jag vet att jag blev förvånad av den första bilden eftersom det inte var dimmigt och dimman i bilden var helt oväntad. Det snöar men det är ju knappast snö som ser ut som dimma...

Naturlig förklaring?

Visst har många städer en "Strandvägen". Ofta blir man kanske lite hemmablind och glömmer bort vad namnet egentligen betyder.

När jag hör eller pratar om strandvägen i vår stad så känner jag motvind, blåst, "transportsträcka ifrån stan" och lite läskighet pga läskiga typer som kan figurera nattetid. Men det var även namnet på morfars sista hem i livet.



Så vad händer egentligen på STRANDvägen en bister dag i december?

Inga badande barn, inga surfare, ingen volleyboll, inga sandslott, nä faktiskt inte ens en jycke på promenad... Lite gul snö vittnar dock om att det har funnits en jycke här nyligen.

Men farthinder finns det för den som nu iallafall åker på Strandvägen.

En balkongdörr står öppen. Det är -10 grader.

I fönstrena lyser ljusstakar och stjärnor. En man går i raska steg, tittar inte upp. Han vill nog hem, bort ifrån Strandvägen. En villa har namnet "solbacka" inte långt ifrån några änder som försöker hålla sig vid liv.



Det här måste vara stranden ifråga.



Bistert, men ganska vackert.

Ja då det är bara att haka på sonen, han verkar ha koll på hur det är man gör.





Notera hur den smarta mamman har köpt på tok för stora strumpor. Hmmm... kanske blev lite i största laget? 

-ÅÅÅÅhhhh låååånga, säger Enzo och drar upp strumporna till knäna.
-Jätte-långa säger jag.

Tanken var att de inte skulle bli för små på ett tag... Ett bra tag.

Hurra nu blir det vinter!! Bort med novembermörkret och in med gnistrande snö. Nu vill vi ha kallt så det ligger kvar.



Vi har gått till "Återvinningen" (second hand butiken) och tittat på allt överflöd som folk inte vill ha längre. Möbler, kläder, leksaker, vagnar, träningsredskap, gardiner, och PRYLAR. Alla dessa prylar... Det verkar inte finnas någon ände på allt.



Min mamma var med och vi hittade en fin stor hundbur (tror jag) i tyg som såg ut ungefär som en resesäng till barn fast det var dragkejda överst så att man kunde stänga in hunden. Den skulle varit perfekt för mig att ha Enzo att sova i!!!!! Ha ha ha, bara att dra igen dragkedjan så att han inte kan klättra ur sängen. Det var ju nät på sidan så att han skulle kunna titta ut på allt som han inte skulle kunna demolera mitt i natten. Dessutom var det stora bärhantag så jag skulle kunna bära omkring med honom i den... typ på resa kanske. Vilken smidig grej. Snygg var den också. Det blev inget köp av den smidiga hundburen men tanken att ha den var lockande. Vi fyndade däremot en leksaksmotorcykel för 10 kr och en höj och sänkbar massagebänk (egentligen en kiropraktorbänk) för 300 kr. Min mamma lär väl få lite massage nu då.

Sedan gick jag och barnen till stan och tro det eller ej men det inträffade ett under...



Jag trodde att jag såg i syne. Jag passade på att gå i affärer och titta på kläder till MIG SJÄLV. (under nummer två) De fortsatte att sova så jag blev orolig och petade lite på dem för att se att de verkligen var vid liv. Det måste tagit på krafterna att se på begagnade saker och vara ute i snöyra.

Senare på kvällen hjälpte Enzo till att göra sin livs första snölykta. Kamerans batteri fick en köldchock så det var bara att knäppa så snabbt som möjligt - därav suddigheten.

Ättikspriten ser ganska skräckinjagande ut där med sin procentsats och kungliga hovleverantörs-lapp gentemot en okänd flaska med alpiska kor på etiketten. Detta är just nu mina huskurer eftersom jag ogillar medicin. Slipper jag så är jag glad. Jag tar aldrig värktablett eftersom jag är räddare för värktabletten än för smärtan.

Nu är det så, att jag inte har värk men jag har råkat ut för någon slags hudåkomma på höften (typiskt mej jag åker alltid på det, är det inte pissmyrebett så är det skumma utslag på armarna eller gravidklåda). Jag har ingen aning om var det kommer ifrån men det kliar och en sjuksköterska jag pratade med trodde att det kan vara svamp!!! Rådet blev att köpa salva. Nojjig som jag är går jag in och läser på Fass om salvan och ingredienserna (bland annat kortison) går över i modersmjölk så läkare bör kontaktas... Jag tänker då inte tanka lillan med kortison utan anledning så jag får helt enkelt ta till någon huskur.

Hade jag varit på Bahamas hade jag smörjt med Neemolja som ska vara svampdödande men nu är jag ju inte där... Jag började badda med ättiksprit eftersom jag har hört att någon fotvårdstant sa att det är bra mot svamp. Det sved något förskräckligt. Då menar jag riktigt förbaskat förskräckligt!! Men det tar säkert död på vad det nu är. Bra, bra, svid på bara... svampen ska dö! Det blev himla rött och sårigt... Efter två månaders baddande med den svidande ättikspriten insåg jag att det varken blir sämre eller bättre. Min mormor föreslår Molkosan. Det är mjölksyrad ostvassla som man köper på hälsokostaffären och jag har alltid tyckt att det luktar bajs. Jag har någon traumatisk upplevelse ifrån unga år då jag gurglade med Molkosan då jag hade ont i halsen. Det skulle vara bra emot halsont tror jag, men jag tyckte det var så äckligt att jag inte lyckades hålla kvar det i munnen den tiden som det skulle va. Jag kräktes nästan istället och halsontet försvann inte heller så den pinan var förgäves. Det var faktiskt det äckligaste jag någonsin hade smakat på.

Jag har nu givit Molkosan en chans emot svampen. (Kanske för att jag slipper gurgla med den, bara badda) Döm om min förvåning - JAG TROR DET HJÄLPER!! En vecka har gått och det ser mycket bättre ut. Tiden får utvisa om Molkosan vinner eller om jag får hitta på någon annan huskur.

Nu sitter jag här igen och letar och letar efter den billigaste biljetten till Bahamas! Det är samma visa som alla andra gånger - den billigaste resan hittar jag alltid på någon ny sajt, inte på den som jag reste med sist. Om du ska ut och resa långt kan jag bespara dig tråkig sökning framför datorn: Billigast just nu är www.budjet.se

Ett tips till långresenärer är också att dela upp sin resa själv. Om jag till exempel söker på Stockholm - Bahamas tur o retur så blir det nästan ALLTID dyrare än att söka på till exepmel Stockholm - Fort Lauderdale och sedan Fort Lauderdale - Bahamas. Kruxet är att finna ut en bra flygplatsförbindelse, men man kan faktiskt tjäna många tusenlappar på det viset. Men inte alla sajter tillåter sökning ifrån andra platser än Sverige men på budjet funkar det bra. Det är ju också lite läskigare att boka så själv eftersom man bör kolla mer än en gång att man hinner byta och att bytet sker på samma flygplats :/

Som det verkar nu så reser vi i februari.