Fåraherdens rikedom

Jag har aldrig reflekterat på namnet Ullrik förut. Eller Ullrika... Var det så att det var någon fåraherde långt tillbaks i tiden som hade en rackarns massa ull.... eller? Osså gick snacket på byn, alla talade om fåraherden och då kom någon smarting på att "vi kallar karln Ullrik...." Konstigt att det bara blev en massa Ullrik, och inga "Äggrik".... eller "Mjölkrik" eller "Sädrik". Tur iallafall att Fredrik fanns, på hans gård var det nog alltid lugn o skönt o inga bråk där inte...

Hmmm.... jag har ingen aning om var namnet kommer ifrån men anledningen till att jag började babbla om det är för att jag just nu, på sätt och vis, känner mig just ull-rik. Jag älskar materialet ULL. Min mössa som jag stickade i patent-stickning är av ullgarn och den är så supervarm och skön. Likaså vantarna som jag har, de har jag virkat och de slår alla vantar jag har haft förut! Snöskottning, snögubbe-byggning, stillasittande, promenader... alltid är jag varm om händerna o huvudet!



Ullgarn är också det man använder bäst när man nålbinder. Jag har förut nålbundit en mössa som också är supervarm... Jag får sådan inspiration av ULL!!



BRAVO FÅREN OCH TACK FÖR DET.


Saknar dig morfar.

Idag skulle min morfar ha blivit 89 år om han hade levt. Han älskade att dikta, åka skidor, fiska och att vara ute i friska luften. Han var en riktig skojare och gillade att skratta. Han hade ett speciellt skratt då han retades. Så retsamt att man var tvungen att skratta med. Och så kunde han göra världens fulaste grimaser. Han var omöjlig att slå i luffarschack och bordtennis. En riktig tävlingsmänniska som aldrig verkade förlora. Han gjorde ett par tofflor av en gammal heltäckningsmatta och han svarvade smörknivar på löpande band. Han hittade låtsas-loppor i håret på en som han lade på bordet och klämde ihjäl med ett pip. Han kastade upp gäspningar över huvudet som sedan magiskt dalade ner. Han tog en i handen och "sprang" med sina fingrar över armen som sedan slutade i kittel på magen.

Vi har tidigare byggt en snögubbe på gården, Enzo och jag, så den får symbolisera saknaden av världens bästa morfar.



Här kommer två dikter som morfar Rune har skrivit: (Hans diktsamling finns utgiven på vulkan.se och heter "Rumpmasens dikter")

God natt

Som ett flammande norrsken
en kall vinternatt,
åt jordelivet jag nu sagt gonatt

Långt bortom tankens förmåga,
det brinner för evigt en låga

Där möts vi åter,
där är glädje, ingen som gråter.

Åh, här i Guds himmelska boning,
får alla försoning.



Längtan

Var finns du sol
i vinterland
då våren
är så fjärran
 
Då skodon knarra
i vintermörker
och kölden biter
i mit skinn

Där yrsnön sopat
undan alla spår
och vinden tjuter
i var knut

Var finns du sol
i vinterland
min längtan
går till våren




Ziggy says...

Eftersom vi är en tvåspråkig familj sitter jag här och försöker att lära mig lite roliga ramsor/sånger på engelska.

Fastnade för den här.



Ziggy says lift up your hands
lift up your feet
Smile
Make the sign of peace

Wiggle your waist
Wiggle your nose
Wiggle your toes
Hug who you know

Stand real tall
Bend real low
Look up and down
Smile some more

Look to the left
Look to the right
Turn in a circle
Stop and say hi

Sing like a bird
Hiss like a snake
Roar like a lion
Talk like an ape

Close your eyes
Open them wide
Spread your wings
Imagine you can flly
        Imagine you can fly
                  Imagine you can flyyyy

Jag var tvungen att skriva ner texten eftersom jag lär mig bättre då. Ska sjunga den med Enzo imorgon. Han är helt otrolig att lära sig sånger på båda språken och jag har upptäckt att väldigt många sånger har samma motsvarighet på engelska. Vad jag inte riktigt fattar är hur sången "Baa baa black sheap..." kunde bli "Bää bää vita lamm... "?

Snacka om att förvirra tvåspråkiga ungar!?


Ett evigt tjat om att äta blod.

Har vi en vampyr i familjen eller är det en helt vanlig 2-åring?

Lillen är i något slags äta-allt-stadie. Ju hemskare, sliskigare och äckligare - desto bättre och godare försöker han inbilla mig att det är. Det är ofta när han blir arg som han säger att han ska äta något. Han hittar på vad som helst och jag tror att det är ett försök till något slags uppror efter som jag oftast då säger
-Nää usch det är äckligt!
Varvid hans svar blir
-Gott, gott (trots att han inte har smakat på det han säger att han ska äta, tack och lov).

ÄTA BIL

ÄTA DAMM

ÄTA PAPPER

ÄTA BAJS

ÄTA KISS

ÄTA DATOR

ÄTA DISKVATTEN

ÄTA ÖRON

ÄTA LILLASYSTER

En dag blev han tvär-ilsken och skrek ÄTA DÄCK samtidigt som han tog tag i sin leksaksbil och började tugga på däcken. Hallå??

Igår var det en "äta blod dag" mest hela dagen. Jag har slutat att reagera överhuvudtaget men jag måste säga att det blev liiiite tjatigt att höra om blod-ätandet stup i ett.

En dag skulle han äta lejon, och då sa jag att lejonet nog skulle äta upp honom långt innan han skulle kunna äta upp ett lejon. Och vips så var det inget mer tal om att äta lejon sen.

Undrar vad han ska äta imorgon.

Bebisar är faktiskt också individer!

Idag blev jag arg på en dam i mataffären!

Leah låg och gnydde lite i vagnen eftersom hon var trött. Vi står i kön för att betala våra matvaror. Leah fortsätter att gny lite och helt plötsligt kommer det fram en dam som sticker fram huvudet mitt framför Leah och skakar hennes hand lite.

Jag hinner bara säga:
Nej men du behöver inte...

-LILLA GUMMAN VAD ÄR DET MED DEJ DÅ!!! säger hon.

Leah börjar naturligtvis att stor-tjuta, hon blev ju rädd stackarn.

Men hallå vad är det för fel på folk? Jag tror faktiskt att damen var fullt frisk och inte hade någon slags mental störning.

För det första så tycker jag inte att man som främling ska ta i andras bebisar!!!
För det andra så tycker jag att även bebisar har rätt till integritet. En vuxen människa vill väl inte att någon främling helt plötsligt ska sätta fram ansiktet mitt framför en och ta i en. Det vill inte bebisar heller, tror jag!

Liknande händelser har inträffat med Enzo också när han var liten. Han hade en filt över sin vagn då han var liten som skydd mot solen, och då kom det ibland fram helt främmande människor som lyfte på filten och tittade in och började prata. Enzo blev galen! Inte undra på eller? Tänk om ni satt hemma och åt frukost och rätt var det var så öppnar en okänd männsika dörren och kommer in och sätter sig ner och börjar prata!

Jag skulle då ringa polisen!

Vad är skillnaden?

Bara för att en främling vill vara näsa mot näsa med en bebis så betyder det inte att bebisen vill vara näsa mot näsa med en främling! Man måste väl ändå läsa av den andra individen vid nya möten, även om det råkar vara en väldigt liten individ man möter.

Skärpning!




Det är nåt magiskt med smöret!

Varför älskar barn smör? Jag fattar det inte.

Enzo som nu ska krångla till det mesta vill absolut INTE ha smör på mackan, men han vill ha en stor smörklick på tallriken som han tar och äter upp allt på en gång!

-MEEER!!! säger han sen

Jag går oftast med på en fyra eller fem stora smörklickar innan jag sätter stopp. Hur mycket skulle han äta om han fick?

Idag stod jag och hällde olivolja i munnen på honom! (När jag lagar mat så vill han alltid smaka på alla ingredienserna, och det måste han ju få... )

-MEEER!!
-MEEER!!
-MEEEER!!

Ungen gillar olivolja också!

Leah kan inte uttrycka sina frestelser i ord ännu men det råder väl ingen tvekan om vad hon har ställt in siktet på.




Neem räddar mig igen.

Uppdatering på huskurs-fronten.

Varken Ättiksprit eller Molkosan hjälpte mot svampinfektionen på min höft. Så jag tog mitt förnuft tillfånga och beställde Neem-olja på nätet. Helt otroligt men denna infektion som jag har haft i flera månader började försvinna efter ca tre dagar med Neem-olja. Jag droppade olja i handflatan och blandade ut med vanlig hudkräm så att jag kunde smörja på ett större område utan att använda hela flaskan på en gång. (Detta tips fick jag av tjejerna på Abaco Neem på Bahamas) Jag kladdade på ett ganska tjockt lager av den illaluktande smeten och täckte över med luftig kompress.

Nu är det tredje gången gillt som Neem räddar mig ifrån en envis hudåkomma. På Bahamas hade jag en bakteriell infektion på foten som inte ville läka med antibiotika, men även där så var Neem räddaren. Det kallar jag växt-kraft!

Här ovan ser ni min Neem-växt på Bahamas. De torkade bladen kan man koka te av och oljan pressas tydligen ifrån växtens frukter (kärnan i frukterna)

I love Neem!

Idag har jag och barnen varit på lunch hos en god vän med familj. Det var väldigt trevligt och SKÖNT att se andras barn i "action" Svårt att hålla sig för skratt ibland för att man känner igen situationer med barnen. Enzo skötte sig ganska bra förutom på slutet då tröttheten tog över och han ville köra en snurrande propeller i nyllet på sovande Leah.

När vi sedan åt kvällsmat hemma igen så fick jag återigen mig ett gott skratt åt busungen. Han sitter fastknäppt i sin stol och jag sopar upp mat-kaoset på hela köksgolvet.

-Där mamma!! säger han och pekar var han tycker att jag borde sopa.
-Jaaa jag ser, svarar jag.
-Däär mamma! säger han igen och pekar febrilt över hela golvet!
-Jaa jag ser, jag håller ju på och sopar.
-Där och där och där och där. Däääääääär!! säger han och skrattar åt att jag inte hinner med att sopa på hans befallningar. Jag kan inte hålla mig för skratt jag heller så vi skrattar åt sopningen fast jag tycker att jag inte borde skratta åt att han har spillt så mycket mat på golvet. Unge!


ååå lilla gumman.

Alltså min son. Hör här.

Idag ligger Leah och vill ha uppmärksamhet när jag lagar mat. Hon skriker. Enzo sitter i sin stol och lägger pussel och väntar på mat. När maten är klar så tar jag upp Leah och bär omkring på henne så hon tystnar. Då säger Enzo:

-ÅÅÅÅååhhhhhh lilla gumman. Farligt åååååå näääääääää, inte farligt. ååå lilla, lilla, lilla gumman.

Jag brister ut i fullkomligt asgarv för det är ju JAG som pratar genom sonen. Och hans TON är oslagbar!

Du är en bra storebror Enzo! Ha ha ha!!!

Favorit i repris

Min son har tack och lov börjat att mysa lite på morgnarna. Han kryper ner under täcket och bara ligger där. STILLA!!?? Jag började tro att han var sjuk på nåt sätt. Men sen förstod jag att han inte var sjuk för titt som tätt så ställer han sig upp och slickar på fönstret, spottar lite och gnuggar rent med tröj-ärmen. OK vad bra, han är frisk trots allt.

Så här rengjorde han myggnät på Bahamas när han var 1 år.



Vad jag minns så var det salivspår överallt.


Vem säger så?

Dessa konversationer hördes idag:

-Ska vi läsa dina nya böcker? frågar jag
-Jaa svarar Enzo,
-Gå och hämta dem då, säger jag.
-HERREGUD, HERREGUD!!" svarar han och beter sig som om det är världens jobbigaste uppgift.

-GRATTIS!! säger Enzo!
-Är det någon som fyller år?
-Jaaa, svarar han.
-Det visste jag inte, säger jag.
-HERREGUD!! svarar han.

-Munstycket? säger Enzo och syftar på dammsugarmunstycket. (Han har dammsugit hela morgonen, så länge att mamman tröttnade på att väja för munstycket högt och lågt)
-Dammsugarmunstycket är där nere, svarar jag.
-HERREGUD, HERREGUUD, HERREGUUUUUUD! blir svaret samtidigt som han slänger sig uppgivet på golvet.

Nu är min undran vem det är min 2åring har lärt sig detta uttryck ifrån? HHmmm....... Och med sådan inlevelse?

Där har vi Long Island, Rum Cay och värmen.

Lillan sover fortfarande, klockan är tolv och jag är hur pigg som helst. Jag har tvättat, stickat, ätit, duschat, städat, internettat, och kollat igenom lite gamla bilder som fanns på datorn. Det känns som om jag har hunnit med det som jag normalt skulle hinna med på en vecka.

Så nu ska jag dela med mig av några bilder som jag hittade.

Här har ni den där superheta lägenheten på Long Island med den åtråvärda luftkonditioneringen.



Så här såg vyn ut från balkongen:



I den lilla hamnen låg denna båt som var min arbetsplats.



Båten tog oss bland annat till Rum Cay. Där var himla mysigt. Men jag såg inte nåt av ön förutom vad som finns med på bilden eftersom jag skulle tvätta hela båten själv. När jag låg på taket av båten och tvättade fönstrena under så tittade jag ner på hajar som cirkulerade runt båten. Hajarna väntade på att något skulle trilla i vattnet eftersom fiskemännen som kom in till hamnen med sin fångst slängde alla fiskresterna just där.



Jag fortsatte att tvätta båten hela den kvällen och var för första gången i livet rädd för att ramla i vattnet och bli hajmat. Av någon konstig anledning så verkar det alltid farligare att se hajar uppifrån land än när man sitter på botten och tittar upp.


Vad 17 gör jag nu?

Enzo sover över hos sin mormor!

Jaha!!..................................... o nu då?

Jag blir nästan stressad av att jag inte vet vad jag ska ta mig till denna kväll. Ingen som skriker efter mera russin, ingen som inte vill gå och lägga sig, ingen som biter ihop vid tandborstningen och tjuter för att han inte får ÄTA tandkräm och hudkräm (konstigt barn jag har?), ingen som drar alla lakanen ur sängen... ingen som pussas gonatt.

Nähepp.............................................

Leah sover som den prinsessan hon tror hon är.

Nu ska jag njuta av tystnaden, man vet aldrig hur länge den varar. Kanske ska jag ta en dusch utan att fundera på om lillen ska väcka lillan eller tvärtom.

Ska jag köpa rånarluvor?

Idag får jag äta upp mina tidigare tankar om väder. Jag har tänkt att extrem värmebölja är värre än extremt kallt väderlag. I värmeböljan så svullnar benen, man känner sig groggy, yr i huvudet och fruktansvärt... varm helt enkelt. På väg till affären så skulle man behöva en kylarstuga så som man behöver en värmestuga på fjället. Jag minns ett utomhus-jippo som min man och jag var på i USA en sommar. Det var så varmt att jag höll på att svimma i kön där jag skulle köpa isglass. Det var inte bara jag som ville ha isglass och jag trodde inte jag skulle överleva om jag inte fick det där glassen snart. Det fanns vattenspridare på jippot för att kyla av besökarna. Där stod vi ett tag innan vi bestämde oss för att det helt enkelt inte gick att vara ute i hettan så vi åkte hem. 

När vi bodde på Long Island, Bahamas så hade vi bara en luftkonditionerings-apparat i vår lägenhet. Den sommaren slogs jag och min man om att stå framför den och kyla av oss när vi kom innanför dörren. Vi hängde alla filtar och täcken vi hade för fönstrena, allt i det desperata försöket att stänga ute solen och den gassande värmen.

Med mina erfarenheter har jag tänkt att "kyla kan man iallafall klä sig emot"

Men efter dagens strapats på en kort promenad i svenska bistra vintern så får jag ta mig en allvarlig funderare på mina egna tankar. Vätterns isande blåst blåste mina kinder till känslolöshet. Försökte värja mig med yllevantarna för ansiktet men då blev det minst sagt svårt att köra en dubbelvagn med två barn och dessutom med förbaskade däck som inte vill rulla i snö och is. Nu är min fundering om jag måste köpa rånarluvor till mig och Enzo för att vi ska kunna gå ut på promenad? Ni där uppe längst i norr skrattar säkert eftersom jag vet att ni har haft minus 25. Min mormors bror tyckte att det var rena "bli vädret" när jag berättade att vi hade 8 minus. Ja, ja, ja bli väder eller ej, mina kinder fryser till is.

En natt på ishotellet låter inte så jättelockande just nu.

 
(Bilden är tagen ifrån travellife.se)


Årets första ogiltiga kommentar

Vid frukostbordet:

KEEEX!!! skriker lillen!
Du får INGEN mat om du inte äter kex, svarar jag!

Ja eller hur...!!!

RSS 2.0