Hajen

Här ser ni en av mina favoriter på havets botten. Jag har beundrat den, fascinerats av den, fruktat den, simmat som en galning efter den och nu så saknar jag den. Jag tror inte att den finns i dessa vatten runt Bahamas. Låt mig presentera en Mantis Shrimp.

 

(Fotot ovan taget av; sandstep http://www.flickr.com/photos/sandstep/76092523/)

(ovan: för mig okänd fotograf eftersom bilden finns överallt på internet)


(fotot ovan taget ifrån: http://www.colourlovers.com/blog/2008/06/01/beyond-the-rainbow-with-the-mantis-shrimp)

Inte nog med att den ser så cool och vacker ut. Den har ett effektivt, inbyggt, klubbliknande vapen som den dödar sin föda med. Som dykare ska man inte sätta näsan för nära för den kan slå sönder glaset på cyklopet (ännu värre om den träffar näsan...aj aj aj) och den kallas även ibland för "thumb breaker", ni förstår kanske varför. Den har det snabbaste slaget i djurens värld: 23m/sekund !!!!!

Så här står det på WIKIPEDIA:

"...these two weapons are employed with blinding quickness, with an acceleration of 10,400 g and speeds of 23 m/s from a standing start , about the acceleration of a .22 caliber bullet. Because they strike so rapidly, they generate cavitation bubbles between the appendage and the striking surface. The collapse of these cavitation bubbles produces measurable forces on their prey in addition to the instantaneous forces of 1,500 newton that are caused by the impact of the appendage against the striking surface, which means that the prey is hit twice by a single strike; first by the claw and then by the collapsing cavitation bubbles that immediately follow.  Even if the initial strike misses the prey, the resulting shock wave can be enough to kill or stun the prey."

Alltså, även om ett byte har tur att överleva ett slag som missade, så kanske man dör av bubbel-attacken som kommer efter slaget. Det kallar jag ett hårt slag.

Som om färgprakten och världens snabbaste slag inte vore nog... De kan se ultraviolet, infrarött och sex olika typer av polariserat ljus!!!!! Allt för att kunna upptäcka byten som gömmer sig i vatten med dålig sikt. Jag är imponerad!!!

Den kan bli ca 30 cm lång men det finns små och mindre färgglada varianter också. Ni kan titta på denna filmsnutt nedan... om ni vågar ;) . Och tänk nu inte: Nää va läskigt, jag vill aldrig träffa på en sån!!!

Hmmm.... jag måste formulera om mig, som moralmamman har lärt mig. Jag skulle ha sagt: Tänk såhär: Vilken fantastisk varelse, jag skulle vara en lyckans ost om jag fick se en sån i verkligheten. Jag anser att det är precis som med hajar: Vår rädsla är obefogad eftersom det oftast är vårt eget fel eller djurets misstag om vi blir attakerade

Idag har det varit bra strandväder. Inga mera regnmoln, bara lätta moln och vindstilla. Hela familjen passade på att åka till stranden i vår gamla hemort. Det var lågvatten och det är alltid spännande att se hur stranden ser ut då.





Enzo hittade en kompis på stranden. De kastade sand tillsammans.



Lillen fick springa av sig ordentligt och sov sedan som en stock.

Eftersom allt här inte är vackert så måste jag nu ge er lite kontraster till stranden. Så här ser, som jag anser, den fulaste delen av den lilla staden ut där vi bor. Bilden är tagen 9.30 på morgonen så trafiken är frånvarande.



Vilka kontraster va?

Nu har det regnat i fyra dagar.



Istället för att vattna har jag behövt att tömma krukorna på vatten. Tyvärr tror jag att gurkplantan dog av blåsten, bladen är otroligt känsliga mot blåst. Det intressanta är att plantan koncentrerade sig på EN av gurkorna och alla de andra skrumpnade. Så jag fick iallafall en gurka. Ni ser gurkan på den halvdöda plantan till höger i ovanstående bild.

Eftersom det har regnat så har vi hållit oss inne och varit lite kreativa. Jag har virkat bollar, så kallade "hacky sacks". Jag fyllde bollarna med grötris. Bra att lära sig jonglera med.



Mönstret till bollarna är taget ifrån http://www.craftbits.com/ under "crochet patterns". Mönstret heter "Hacky Sack Foot Bag"

Det var ett perfekt projekt för regniga dagar eftersom man sedan har något att leka lite med och bränna lite energi.

Nästa projekt blev att sy ett risbälte som man kan värma och ha till onda ryggar, etc. Att sy samtidigt som en 17 månaders kille busar var höjden av svårighet!!! Han drar i tyget samtidigt som man försöker sy, drar i trådarna. springer iväg med saxen. drar ut sladden till symaskinen, och trampar på pedalen när man inte är beredd.... Listan kan göras lång, men han tyckte det var jättespännande att "sy"

Tillslut fick han äta lite mat så att det blev lugn och ro att sy.

Så här såg sy-röran ut.



Bältet blev en present till en granne som fyller år. Hon blev väldigt glad av det hemmagjorda bältet.

Tyvärr glömde jag att ta en bild på bältet innan jag gav bort det.

Idag regnar det igen så det kanske blir fler projekt?

Lillen har haft tredagarsfebern. Helt plötsligt upptäckte jag hur han var väldigt slö och irriterad. Febern visade på 39,9 grader. Hjälp. Det blev en tur till doktorn, han visade inga andra tecken på sjukdom så det var mystiskt tyckte jag. På väg till doktorn klockan elva på kvällen så började Enzo härma ett lejon och asgarva åt sig själv. Han skrattade och skrattade!!!! (Med andra ord verkade han hur frisk som helst eller hallucinerade han lite??) Mario och jag bara tittade på varandra medan lillen fortsatte att vara ett väldigt glatt lejon...

Doktorn ville ge honom antibiotika!!! För VAD????? Jag är ju ingen doktor men jag gav honom bara febernedsättande och väntade.

Dagen efter var lillen mycket noga med att hushållsbestyren inte kan vänta trots att man har hög feber. DET SKA STÄDAS!!! Moppning av golv och skrubba bordet...





Fyra dagar senare visade sig utslag på hela bålen och ansiktet. Han mådde bättre men såg förskräcklig ut.



Nu mår han bättre och utslagen börjar gå bort.

Ute har vi varmt!! Ca 35 grader i skuggan. Mina paprikaplantor gillar det starkt. Jag har på senaste tiden varit självförsörjande med paprikor. Bra bra... Ni får snart en bild på paprikorna. Gurkor har jag också fått.

Nu står Enzo och hackar i bordet med en penna så det är bäst att jag tar itu med saken...

Kramar till er och extra kramar till moralmamman som fyller idag. Grattis Grattis!!

Med glädje och sorg ser jag mina tomatplantor frodas. Gjädje, därför att det har jag jobbat så hårt för och därför att jag gillar goda tomater. Sorg, därför att min konstiga graviditet-smak säger att de är äckliga. De bränner i munnen och smakar inte trevligt alls. Jag plockar massor av röda solmogna tomater varje dag, Sedan ligger de där i skålar på bänken och blir dåliga en efter en. Jag tvingar i mig så många jag kan bara för att jag vet att jag normalt gillar tomater. Jag lagar mat med dem och försöker att ge bort till folk som jag vet inte har några tomatplantor. Men trots allt så producerar min lilla trädgård mer än jag kan göra av med. Synd va?

Så kom hit och hämta tomater den som vill. Om du befinner dig i Sverige så åker du först till Stockholm. Sedan tar ni flyget via någon lämplig förbindelse till Fort Lauderdale. Därifrån kan ni åka Continental direkt till Abaco, Bahamas - helst Marsh Harbor. Där kan jag hämta dig på flygplatsen. Smidigt va! Först till kvarn gäller... Ha, ha, ha, jag är så rolig. Jag hoppas att Link o Fia hinner komma hit innan plantorna dör så att ni får smaka på underverken.

Fåglarna har börjat förstå att mina tomater verkligen är världens godaste. Jag får springa ut stup i kvarten och chasa iväg dem. Ibland tjoar jag genom köksfönstret men det går de inte på utan äter lugnt vidare. Ibland undrar jag varför jag inte låter dem äta ifred. Jag kan ju ändå inte äta upp alla. Jag förklarar för mig själv att jag gör det för att jag inte vill ha fågel-skit och tomat-slabb över hela altanen.

Nu till något underligt. Jag stod där vid köksfönstret och helt plötsligt ser jag en ödla (En Curly-tail som de heter) hoppa upp i luften för att försöka äta på en tomat. Vad nu? Även ödlorna äter av dem?? Jag som trodde att de bara åt insekter och andra småkryp. 

Enzo och jag skulle gå ut på en promenad idag och innan vi gick tittade jag till växterna lite. Då ser jag en jätte-larv som mumsar på min paprika planta. Jag gissar att den är ca 8 cm lång.



Jag tar bort den och då skvätter den ut något grönt bajs!! Enzo blir eld och lågor när han ser den och vill gärna klämma på den lite. Det får han inte utan jag lägger den på en sten och hoppas att fåglarna blir lockade att äta upp den. Jag har själv svårt att döda den eftersom den är så läskig. Fåglarna syns inte till. Var finns de när de behövs? Jag lägger larven där jag vet att ödlorna bor, kanske de kan få sig en larvig lunch idag. Jag hoppas det så att de kan sluta upp med att hoppa efter mina tomater.

Jag måste avsluta mitt inlägg idag med att kommentera moralmammans förslag att sprida lite trafikvett här. Jag tror att jag lika gärna kan lägga mig och räkna sandkornen på stranden. Jag anser att Bahamas-mentaliteten här är "allt är inte så noga". Att försöka lära dem trafikvett skulle vara som att försöka lära spanjorerna att komma i tid. Eller som att lära svenskarna att prata strunt med okända människor på en buss. För att ni ska förstå vad jag menar med "allt är inte så noga" så ska jag ta ett exemel:

För ett par veckor sedan var jag till "road traffic", ett slags trafikverk skulle jag vilja översätta det med. Jag skulle dit eftersom vi hade förnyat försäkringen på vår bil och då måste man ha speciella små lappar att sätta på bilen. Jag kommer dit mitt under öppningstid och möter kvinnan som jobbar på kontoret. Hon är på väg ut och ska låsa. Hon ser på mig med ogillande min och förklarar att hon ska åka till frissan. Hon är den enda som jobbar där och tänkte altså stänga kontoret under öppningstid för att åka och klippa håret!!! Detta är helt ok enligt dem!!

Förstår ni vad jag menar!! Skulle detta hända i Sverige tror ni??

Eller tänk er att ni kommer på att ni är utan mjölk. Du snabbar dig till affären för att hinna handla mjölk innan de stänger. Du kommer dit tio i stängningsdax men det är redan släckt och låst...

Välkomna till Bahamas!