Nya Yogis
Jag låg på soffan och vilade gravid-kroppen. Det var skönt och jag blev mäkta imponerad av nybörjarna som gjorde mycket bra ifrån sig.
Yoga-programmet som de gjorde ingår i en DVD serie som heter P90X. Det kan varmt rekommenderas men som nybörjare får man ta det i små doser eftersom programmet är 1½ timme långt.
Färger
Skyltar, krokar, ramar och vägg-prydnader...
Vi har även fått äta färgglad mat.
Utanför vårt hus växer dessa blommor.
Visst blir man glad av lite färger?
klor att hamra på
Våra gäster fick äta med hammare igår kväll.
Kanske är det Bahamas variant på kräftpremiär! Dessa godbitar heter "stonecrab".
Bad under mörk himmel
Det blev bad i det blåa havet.
Vågmaskinen Atlanten bjöd på lite vitt skum blandat med sand och två Bahamas-hungriga svenskar.
Piskade av regn
Dagen F & L skulle komma så öppnade sig himlen och det regnade, regnade och regnade... Det blåste, åskade och blixtrade utan uppehåll. Jag har aldrig sett något sådant i verkligheten förut. (Inte ens under stormen Hanna förra året. Men då satt vi i och för sig inne bakom stormluckor.) Det var en illa vald dag att komma på. Hela stan var full av vatten. Jag trodde att bilen skulle flyta iväg i vattenmassorna. Man såg ibland inte något tecken på väg överhuvudtaget. Flygplatsen låg under vatten och hade stängt. Men på internet (det var innan åskan slog ut allt) stod det att planet med våra vänner redan hade landat!!! Skumt, det ser jag väl själv att inga plan kan landa där.
Vi fick sedan uppgift om att planet skulle landa i Treasure Cay, 40 minuters bilväg härifrån. Mario körde dit och möttes av någon som sa att alla passagerare hade körts till Marsh Harbor, (flygplatsen som låg under vatten) Han körde tillbaka för att mötas av en tom flygplats som fortfarande mer såg ut som en sjö i storm. Inga människor i sikte. VAR ÄR DOM???
Som tur var så kom de tillrätta tillslut. Välkomna till ovädret!!
Det blixtrade och åskade sedan hela natten. Trots att vi hade fördragna gardiner så kände jag mig som om det stod en massa paparazzi utanför och blixtrade med kameror. Vilket första intryck av Bahamas de måste fått. Stackare.
Skönt att de är framme välbehållna nu. Nu måste de bara skaka av sig den envisa förkylningen som de har åkt på.
Ner i det blå...
Här ser ni några av Marios simtag ner i det blå. Det ser så enkelt ut...
Hans personliga bästa är 52 m utan fenor och 58 meter med simfötter. Jag fattar det inte! På ett andetag!!!
Fridykning kallas det (eller apnea) och man har alltså ingen luft med sig ner.
En och annan besökare får man se om man har tur. 
Vattnet börjar bli riktigt varmt nu så Enzo och jag kan ligga i och plaska ett bra tag. Vi håller oss på ytan dock.
Imorgon kommer F & L hit. Vi lääääängtar och väntar.
Jag vill ha mat i maten - inte glutamat
När jag lagar mat med tex en grönsaksbuljong så tror jag förstås att smaken kommer ifrån grönsaker. Gör den det?
Jag har nu igen gått igenom hela kylen och skafferiet igen i jakten på produkter som innehåller glutamat. (MSG eller Monosodium Glutamat står det ibland på innehållsförteckningen) Och nog fick jag slänga: nästan alla buljonger (köpta hemma i Sverige) en sås, två paket chips, ett paket kex, en dressing, en färdigsoppa, en krydda, ett paket smaksatt ris m.m. Oftast så brukar jag läsa innehållsförteckningen när jag köper något nytt men ibland glömmer man ju.
Det har visat sig att Glutamaten kan orsaka en rad olika biverkningar. (Min son kräktes hela natten båda gångerna han hade ätit soppa med buljong i. Då hade jag ju ingen aning om vad det kunde vara, men efter att ha läst om glutamat så tror jag att det var det som är boven) "Sveriges konsumenter i samverkan" har en hemsida http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/tillsatser/undvikgluta.htm och där står det bland annat:
Reaktioner på glutamat kan uppträda direkt eller komma med upp till två dygns fördröjning, vilket gör att många kan vara överkänsliga utan att inse detta. Reaktionerna kan skilja sig stort mellan olika personer. Några exempel på reaktioner är migrän, astma, huvudvärk, illamående, diarré, ångest, panikattacker, hjärtklappning, sömnstörningar, epileptiska anfall, synrubbningar, depression och humörsvängningar. Man kan också känna konstiga förnimmelser i nacken, underarmarna, ansiktet och bröstkorgen. Det kan vara en brännande känsla, stickningar, domningar eller en tryckande känsla. Den omedelbara överkänsligheten är inte en allergi utan ska jämföras med en negativ reaktion på en centralstimulerande drog.
Jag har också läst att glutamaten dödar hjärnceller och kan också vara en bidragande orsak till en rad neurologiska sjukdomar som tex ALS.
HALLÅ Vad är det vi äter???
Inte vet jag om det har något samband, men jag har tidigare sökt läkare för hjärtklappning, men läkaren kunde inte hitta något fel. Nu när jag sedan cirka 6 månader har uteslutit allt med glutamat så har min hjärtklappning försvunnit.
Jag blir faktiskt lite irriterad också på att man ska bli lurad och tro att maten smakar på ett speciellt vis. När jag nu lagar tex grönsakssoppa så har jag istället för buljong i de grönsakerna som normalt står i innehållsförteckningen på buljong: celleri, persilja, morot, lök, vitlök, m.m. Ibörjan smakade ju soppan inte som den brukade, men det gick upp ett ljus för mig. Jahaaa... är det såhär grönsakerna faktiskt smakar i soppan.
På många restauranger, framförallt kinesiska restauranger, kan man nu beställa glutamat-fri mat.
Jag säger: Bort med Glutamaten!! Jag vill ha mat i maten och inte nån himla smakförstärkare!!!
Kram på er
utbrytarspecialist
Det är tur att vi bor i markplan. Jag har upptäckt att Enzo har lärt sig att öppna låset till fönstrena. HJÄLP. Förhoppningsvis så är fönstret för tungt och för svårt för att lyfta upp.
Det är väl inget kul att vara inne när man kan vara ute och äta sand och jaga ödlor. Lillen håller på och klurar på ytterdörren och vi får se hur länge det dröjer innan den gåtan knäcks.
Vi var och åt middag hos våra grannar för ett par kvällar sedan. De har en ytterdörr med ett typiskt svenskt handtag som man bara trycker ner. Helt plötsligt så hörde vi ett brak och lillen hade rullat ut på verandan utanför. Nöjd och glad var han tills han insåg att han var tvungen att komma in igen.
Idag har vi varit och badat. Jag vet inte om jag lämnade min hjärna på stranden eftersom när vi åkte hem i bilen så lämnade jag lillens enorma gula och blåa simring på taket till bilen och körde iväg. Märkte det inte förrän jag hämtade upp Mario på hans jobb och körde förbi stranden.... Ojdå, där ligger lillens simring vid vägkanten!!! SMART!!! Ha ha...
Glad midsommar till er!! Se nu till att inte äta upp alla jordgubbarna tills vi kommer hem.
tuggummi-hår och tvättbjörns-solbränna
Visst blir man lite nostalgisk när man tittar på gamla bilder??
Istron Bay, Kreta 2002. Jag fick bilden av en gammal dykelev som upplyste mig om att bilden finns på Istronbays hemsida. http://www.istronbay.gr/en/hotel_position.html Från vänster är det en elev, jag, min arbetskamrat Marguerita, en elev till och min chef Tassos.
När jag blir nostalgisk så kommer jag först ihåg allt det positiva. Tänk va roligt det var, tänker jag. Var vackert det var att simma ut i bukten till dykplatsen och titta upp på bergen. Vilka mysiga gränder det var i Aigos Nikolaos.... Vilken utsikt vi hade ifrån vår lägenhet över havet och alla olivträden. Vad vi skrattade med våra arbetskamrater... osv...
Men sedan inser man att tiden har sopat bort att det som kanske inte var så väldgit trevligt. Toaletten i vår lägenhet gick inte att spola så vi fick gå och hämta hinkar med vatten och hälla i toan för att spola. Resulatet blev att alla visste om när höll på att spola ner nr 2 eftersom det tog mer än en hink vatten så man fick gå fram och tillbaka och samtidigt se till att ingen gick in på toaletten under tiden... Inte så kul när man har vänner över och så springer någon där och hämtar hinkar vatten och sällskapet undrar: vad gör hon??
Vi hade ett superlitet badkar som man fick sitta och dusha i eftersom det var ett fönster utan glas precis där man stod i duschen. På hösten blåste det friska vindar in igenom fönstret och det var kallt att duscha. Dessutom var vatten-trycket så lågt att det bara droppade ut vatten. Inte så lätt att försöka tvätta håret med droppande vatten.
Håret ja, det var en annan historia eftersom det blev så blekt av att man vistades i saltvatten och klorvatten i stekande sol. Håret fick en tuggummi-konsistens och att kamma det var inte att tänka på. Nog var det roligt att jobba som dykinstruktör, men jag kan inte komma ihåg att jag skrattade så värst mycket när jag fick spendera hela dagen på botten av en pool med elever samtidigt som 30 badande barn lekte fram och tillbaka emellan oss och oventandes sparkade oss i nyllet när de hoppade ifrån kanten.
Eftersom vi låg och guppade i vattnet hela dagarna med cyklop på så hade vi alla en tvättbjörns-solbränna. Ännu roligare såg jag ut när det blev så kallt i vattnet att jag började dyka (allstå sola) med huva. Solbrännan antog formen av jokerns röda mun i Batman. Snyggt!
Och nog var det fint i där i bukten i Istron Bay. (se bilder ifrån hemsidan ovan) Men när det regnade häftigt så förvandlades det klara vattnet till lervälling. Det betydde att alla nybörjardyk måste ställas in eftersom det är ganska svårt och farligt (och tråkigt) att dyka i ler-sikt samtidigt som vattenrörelserna slänger en fram och tillbaka mellan stenbumlingar. Folk blev arga och skällde ut oss och undrade hur vi kunde vara så slöa att vi inte ville lära dem dyka pga lite regn.
Här kommer en bild ifrån Grekland, bilden är tagen innan vi hade börjat på vårt jobb. Det var kallt och blåsigt och vi åkte rullskridskor till anställningsintervjun. Än idag fryser jag när jag ser vatten hemma i Sverige eller någon annanstans där det är kallt, eftersom min hjärna fortfarande tror att jag snart ska hoppa i när jag närmar mig vatten.
Här nedan kommer en bild ifrån Freeport, Bahamas 2001. Kolla in håret, några tjejer undrade hos vilken frisör jag hade blekt mitt hår. Ha ha ha frissan heter "sola-håret-i-saltvatten-5-timmar-om-dan" Visst ser jag väldigt fokuserad ut på mitt jobb?? Allvarlig, allvarlig...
Slut på nostalgi-trippen och tillbaka till disken som väntar...
Allt är så roligt...
Vi går och handlar i mataffärn och det är smockat med folk. Det känns som Ullared fast man bara måste ha mat i kylen. Hälften av det man kommer för att handla finns inte kvar på hyllorna. Inga bananer, inga russin, inget smör o ingen mjölk. Lådor står i vägen och långa köer. Inte roligt när man är vuxen. Skitkul när man är 1½.
Enzo skrattar och flörtar med folk och vinkar till små-tjejer. Han skrattar så folk vänder på huvudet och de annars så allvarliga minerna ändrar sig. Vad är det som är så roligt, undrar jag. Hans skratt låter som ett sånt där skratt som skumma typer har i en skum film. De skrattar men man hör att de när som helst kan flippa ur och bli på dåligt humör.
I kassan är det en snabbhetstävling mellan mig och lillen. Jag måste hinna lasta upp varorna på bandet innan lillen hinner klättra ur vagnen och roffa åt sig alla chokladkakor som ligger uppradade på hyllor längs gången. Han är snabb som en vessla och även om jag snabbt kör igenom vagnen för att komma bort ifrån chokladbitarna så hinner han sikta in sig på en bit och roffa åt sig den. Sedan flåsar han som en flodhäst för att han koncentrerar sig max på att försöka öppna chokladbiten innan jag tar den ifrån honom...
Allt är så roligt...
Ibland när jag byter blöja på honom så kommer jag på att jag måste ha salvan som står på hyllan i hallen. (Vi byter på sängen och kan inte ha salvan där eftersom då ligger den snart som en lång korv på golvet) Jag säger då till lillen:
-Kan du ligga kvar där medan mamma hämtar salvan?
Han ser så snäll ut och säger något som liknar "salva"
Jag hinner bara ut ifrån rummet innan jag hör en massa fnisseri. När jag kommer tillbaka 2 sekunder senare så har han kravlat upp på huvudsidan av sängen och gömmer hela huvudet i kuddarna. Den bara stjärten sticker rakt upp i luften och han tror verkligen att jag inte ser honom. Han fnissar och fnissar när jag säger KOM HIT. Han fortsätter att gömma huvudet så jag måste gå och hämta honom. Väldigt roligt tycker han.
Det som jag tycker är roligt är att ibland när han skrattar det där skumma skrattet så slår han sig på benet med ena handen precis som om han vill poängtera hur roligt det verkligen var. Oftast när han gör så har vi ingen aning om vad han skrattar åt.
Gömda skatter
Istället för regn och åska varje dag på väderleksrapporten så visas nu HOT HOT HOT (Varmt varmt varmt) med blinkande röda bokstäver. Phu säger vi och pustar. Enzo och jag var på stranden kl 8 eftersom vi hade skutsat Mario till jobbet och då såg vi hur inbjudande havet såg ut. Men redan kl 8 var det värmebölja. Vi stod med fötterna i vattnet och tittade på små sandfärgade fiskar som simmade runt våra ben. Det som gjorde det hela lite speciellt var att ett enormt stackmolm tornade upp sig och hade ett pyttelitet regnmoln under sig långt bort över havet. Annars var hela himlen blå.
Eftersom kamerans batteri hade tagit slut så kommer ett par andra bilder ifrån iförrgår istället.
Det var några barn på stranden och så här låg de och tittade på småsten och snäckor och annat. Jag måste erkänna att jag har gjort lika dant eftersom det finns många intressanta saker man kan hitta i sanden. 
Sanden rymmer enorma hemligheter om man bara tar sig tid att titta. Man skulle kunna säga att havets historia ligger skrivet i sanden. Där finns förutom snäckor och stenar även smådelar av fiskar, krabbor, djur, koraller och andra vattenlevande organismer. På snäckskalen kan man ibland se hur snäckan har mött sin död eftersom det finns en havssnigel som borrar ett perfekt runt hål i skalet och sedan äter upp den. Jag har läst att det ibland tar 16 timmar för snigeln att borra igenom skalet. Snacka om tålmodighet. Tänk er att ni börjar bli lite sugna på en måltid, och när ni har fångat måltiden så får ni äta 16 timmar senare.
I sanden kan man också tyvärr hitta mycket som vi människor har producerat. Där finns massor av pyttesmå plastbitar och glasbitar. Här finns det många som har gjort det till en hobby att göra smycken av vad de kallar "sea-glass". Glasbitarna har legat så länge i vattnet att de har blivit jämna runt kanterna.
Själv vill jag helst hitta en diamantring i sanden. Vi hör ofta hur någon har varit på stranden och tappat sin ring. Men vi hör aldrig om någon som hittar en ring, så det måste finnas massor där ute att hitta...
Jag har en vän som råkade hitta två stora pärlor i sanden när han dök i södra Karibien. Pärlorna visade sig vara ifrån slavtiden när man skeppade varor och slavar ifrån Afrika på båtar. Ibland innehöll lasten pärlor. Ofta skönk båtarna och varken lasten eller båtarna blev funna igen. Det finns enorma skatter på havets botten som bara ligger och väntar på att bli upptäckta. Problemet är att ingen vet var de är och sanden gömmer alltihop.
Blir ni sugna på att leta skatter nu??
När jag hade dyk-elever i Grekland så slutade vi dyket ofta sådär på grunt vatten. Stranden var full med folk och de måste undrat vad vi höll på med. Vi hittade inga skatter men däremot fina runda stenar som ibland var så perfekta att de såg ut som mentos-godis. Det var skatter för oss.
De regniga skyarna har nu dragit bort ifrån oss, här ser ni hur det såg ut.
Lillens bula nästan gått ner nu, vi har kunnat vara ute mer vilket har gjort det lättare att hålla honom sysselsatt med annat än inomhusklättring.
att mota tidvattnet
Jag har provat att sätta honom i matstolen och ta fram en massa roliga saker som han normalt inte får leka med: toalettartiklar, tandstickor och tandtråd m.m. Jag har tagit fram färgglada kritor och vi har målat. Han får kladda med maten hur mycket han vill, bara han sitter still. Vi har kollat på dykargrejor, spännen, cyklop. m.m. Vi läser böcker och river sönder tidningar... Vi har pusslat och lekt med smådjur som går in och ut ur noaks ark. Vi har vikt pappersloppor, dragit i dragkedjor, knytit med trådar och bangat med skedar på olika material. Att titta på TV går inte heller för antingen är han inte intresserad eller också så ska han härma någon figur som gör något lustigt.... Jag är helt slut men lillen river fortfarande av i räserfart genom huset. Det har regnat och åskat i flera dagar så vi har inte kunnat att gå några längre promenader.
Anledningen till att vi vill att lillen ska sitta still i ett par dagar är att han just nu ser ut som som om han är proffsboxare. Han är vildare än vildast och har slagit i samma ställe i pannan flera gånger så han har en bula som ser ut som ett horn i pannan och området mellan ögonen är svullet. Minsta lilla nudd i pannan gör att allt svullnar upp igen. Han visar tack och lov inga tecken på hjärnskakning. Han är som vanligt vilket innebär full rulle över stolar, sängar och allt han kan klättra på. Imorse fångade jag honom i luften när han stod på sin bil och höll i sängkanten så att bilen for iväg under fötterna och händerna var kvar på sängkanten. Klinkersgolvet var under...Han busar och gör en konstig dans där han stampar i golvet och skakar på armarna och tittar upp i taket. (För er som inte har provat detta så är det en ganska svår balansövning vilket gör att man lätt tappar balansen i denna sorts dans.)
Mario och jag har med samlade krafter försökt att få honom att vara lite still, och Mario sammanfattade hela situationen:
"Jag tror det är lättare att mota tidvattnet"
Nu har vi beställt en inomhushjälm till vildingen så vi får se hur det fungerar... Den heter Thudgard och så här ser den ut.
Lillen gillar att ha på sig sin cykelhjälm så vi hoppas att det funkar med denna hjälm också.
Har ni fler förslag på stillasittande lekar så mottas de gärna. :)
Kramar
Det regnar inte...
Enzo och jag såg en jätte-krabba på stranden!! Men den blev så rädd för oss att den sprang och gömde sig i en liten grotta. Istället fick vi studera en liten hermit-crab som gick omkring med sitt skal på ryggen. WAAOW tyckte Enzo...
Här kommer dagens bilder.
Blääkkk
Jag måste dela med mig av ytterst intressant information som fanns i ett SMS som jag skickade till moralmamman som hon läste när hon satt och åt. (Observera att om du är känslig och sitter och äter nu så bör du inte läsa detta inlägg)
Lillen sover normalt middag, men ibland är han inte trött utan sitter och småpratar med sina gosedjur i sängen. Idag pratade han jättelänge och jag kunde urskilja ordet BLÄK titt som tätt. Jag tänkte inte mer på det eftersom det verkar vara hans favoritord just nu. Jag fortsatte med vad jag höll på med men en halvtimma senare satt han fortfarande och pratade. Jag går då in till honom och frågar varför han inte sover???
BLÄÄÄKKK!! säger han och pekar på en STOR bajskorv i ena hörnet av sängen....
Han har alltså knäppt upp bodyn och tagit av sig blöjan och ja... resten förstår ni kanske.
Jag förstår varför det var så svårt att sova bredvid en bajskorv.
Annars är han väldigt renlig av sig... En gång kikade jag in i hans rum när han skulle sova och då hade han tagit av sig dregel-haklappen,. Den spottade han på och torkade hela spälsängen skinande ren.
Lugnet före stormen
Vi vaknade igår och kände för att cykla till stranden. Himlen var svart! Vi åkte ändå, allt var lugnt och stilla, inget regn, bara svart himmel...
På stranden var det fler som trotsade vädret.
En hel hög med barn grävde en grop i sanden. Enzo var lite blyg i början men snart så började han hugga i han också.
En hund fanns där som blev glad när lillen kastade ut sten i vattnet.
Helt plötsligt kände jag på mig att nu måste vi cykla hem. Kanske var det en vindpust i lugnet.
Det tar ca 10 minuter at cykla hem och vi hann innanför dörren innan det såg ut såhär där ute...
Kramar
