Paradisöar i förvandling
Kristallklart vatten?
Vit finkornig strand?
Palmer som vajar i vinden?
Fågelkvitter?
Massor av fisk i havet?
En hängmatta att vila i?
Färsk frukt att njuta av?
Barfota fötter?
Ingen kriminalitet?
Kanske ser paradisön ut såhär?
Eller kanske såhär?
Jag bor på Bahamas tredje största ö och här finns verkligen vackra platser som på bild skulle kunna liknas beskrivningen av en paradisö.
MEN....... paradisstränderna har blivit havets soptipp. Havet spottar tillbaka allt det vi slänger omkring oss. Överlevarmannen "Bear", (som har besökt världens alla hörn och lite till) säger att det inte finns en enda strand i hela världen som är fri ifrån männsikans sopor.
Tänk er att ni är på upptäcksfärd och kommer fram till en strand som denna:
Men så går ni på stranden och där ligger det plastdunkar, flaskor, däck, plastpåsar och tandborstar.
Detta är verkligheten. MEN det är inte så ofta som resebolag eller turister tar foton på DET. Inte vill man visa polarna hemma hur det verkligen såg ut? Eller hur bra skulle en sådan resa sälja med bilder som ser ut såhär i resekatalogen??
Problemet är inte bara att det ser illa ut. Fiskarna som simmar i våra hav och sjöar tror att allt som finns i vattnet är ätbart. De äter skräpet. Vill vi äta fisk som har levt på cigarettfimpar, frigolit, pappkartonger, plastbitar eller avbitna smulor av gamla skor???
Vad vill jag säga med detta?
Låt oss sluta att slänga skräp omkring oss!
Vykorten som jag visade i början på inlägget köpte jag för att få inspiration till en tom vägg som vi har hemma i vår lägenhet. Jag och min kompis T sa att vi skulle måla några färgglada tavlor att hänga där. Jag tror att det kommer att passa bra med färgglada tavlor där eftersom matsalsstolarna har olika färger... En röd, en gul, en blå och en grön stol har vi runt bordet.
Kramar
Man ska hålla det man lovar...
Här ovan ser ni Mario som tittar ut över den mäktiga utsikten. Undrar vad Columbus tänkte när han kom hit?
Så här står det på monumentet:
"This monument is dedicated to the gentle, peaceful and happy aboriginal people, of Long Island the Lucayans and to the arrival of Christopher Columbus on 17th of october 1492."
Long Island ligger i södra Bahamas och är mycket annorlunda ifrån de största öarna på Bahamas. Åker man till huvudstaden Nassau så besöker man en storstad. Besöker man Long Island så måste man ha lite mer utrymme för vildmark i sinnet. Man kan inte förvänta sig att vägarna är framkomliga eftersom de inte körs på så ofta. Vägen till Columbus ställe, repade vår bil rejält, men vad gjorde det, det finns inte en bil utan repor på Long Island. När Mario tog mig dit fick jag lova att aldrig åka dit själv.
-Vaddå tänkte jag, jag har nog sett dåliga vägar, jag...
Men tji fick jag, den här tog priset och flera gånger trodde jag att vi varken skulle ta oss fram eller tillbaka. Djupa fåror, stenbumlingar och tät vegetation fick bilen tampas emot.
När det regnar på Long Island så förvandlas vägarna till ett hav av gigantiska krabbor. Klopp, klopp, klopp låter det när de springer och man skulle kunna tro att det är hästar, och inte krabbor. Krabborna bor i håligheter i marken och kommer upp när deras bon blir vattenfyllda.
Long Island har olika samhällen med intressanta namn. Det namn som jag har funderat över mest är:
"Dead mans Cay"
Hur kom det namnet till? Till och med flygplatsens officiella namn är "Dead mans Cay"! Hur inbjudande låter det? Kom och semestra i "Dead mans Cay"...
Ibland påminner Bahamas återigen om en resa i Norrland. Naturen har fått ge namn på byar och ställen.
Här runt vår ö finns ställen som heter:
Whale Cay
Green Turtle Cay
Guana Cay
Man o War (som är namnet på en giftig manet)
Snake Cay
Crab Cay
Duck Cay
mfl..
Men här finns också:
Hope Town (men dit vill jag, där lever nog hoppet!!)
Elbow Cay (skumt namn, får man armbåga sig fram tro...? Troligen inte. Sanningen är att ön ser ut som en armbåge på kartan)
Treasure Cay (Här finns det nog guld och gröna skogar och skattkistor och pirater)
Bluff Cay (Njaa tro inte på allt du hör, bluff Cay kanske inte ens finns...eller?)
Umbrella Cay (Här spelades Rhiannas låt Umbrella in! Hon stod där och skvätte i vattnet med sitt paraply... ha ha nejvars gick ni på den? Jag vet inte hur man ska tolka namnet, det kanske regnar mycket här? Ta med er paraply)
Sugar Loaf Cay (Där behöver man nog inte gå hungrig)
Mfl...
Kanske tog fantasin slut hos någon som skulle namnge en plats för här finns ett ställe som heter:
No name Cay
Det får avsluta dagens inlägg.
KRAM PÅ ER
Annorlunda dagis
Vi tänkte att det skulle vara bra för honom att träffa en massa andra barn en eller två dagar i veckan. Sagt och gjort. Jag var med lillen och fick beskåda vad de gjorde där. När vi kom dit så hade de sångstund och alla barnen stod i en tät klunga och lyssnade på dagisfröken som sjöng. Denna dagisfröken var säkert en mycket varm person men det kändes nästan som om hon hade FÖR MYCKET utstrålning. Hon liksom uppslukade all energi runt sig och man kunde inte sluta att titta på henne. Hon var en mycket kraftig svart dam i 50 års åldern med enorma svarta lockar som satt på plats men någon slags vax. Hennes stora ögon såg rakt igenom en och när hon sjöng så blev ögonen ännu större för hon försökte att få med alla barnen att sjunga... Barnens åldrar var 1-4 år.
Så här sjöng hon:
Be careful little eyes what you see (pekar på ögonen och spärrar upp dem ännu mer)
Be careful little eyes what you see
There's a father up above
Looking down with tender love
so be careful little eyes what you see
Be careful little ears what you hear
Be careful little ears what you hear
there's a father up above
looking down with tender love
so be careful little ears what you hear
(Sedan är alla verserna likadana med undantag för de två första raderna)
Be careful little mouth what you say...
Be careful little hands what you touch...
Be careful little legs where you run...
.....................................................................
Enzo stod klistrad till mig under hela sångsunden. De sjöng flera sånger och barnen stod kvar i klungan.
Sedan fick barnen sätta sig i grupper. Enzos grupp, 1-2 åringar satte sig vid små bord. Jag tänkte, hur får de alla små barn att sitta där?? Men döm om min förvåning, Enzo satte sig på en stol och sneglade på tjejen som satt bredvid. En annan yngre dagisfröken tog hand om denna grupp och idag skulle de lära sig om bokstaven "B". Hon tog fram ett blått papper och sa:
BLUE, BLUE, BLUE
Hon skickar sedan runt pappret så att barnen får känna på pappret. Ingen av bernen visar intresse förutom Enzo. Han tar pappret och börjar knögla ihop det så mycket han kan. Ingen annan av barnen vill leka med pappret så Enzo får fortsätta att leka med det.
Sedan tar fröken fram en fågel av papper och säger
BIRD, BIRD, BIRD
Pappersfågeln skickas runt och återigen är det Enzo som börjar leka med den och vika den på mitten...
Sedan händer inte så mycket mer, för fröken börjar att klippa i något papper och pratar samtidigt med de olika barnen.
- ANDREW, can you say: I'm a BOY???
Enzo tappar intresset och går av stolen och går för att upptäcka rummet. Alla andra barnen sitter på stolarna. Då ser jag att det inte finns några pluggar i kontakterna och det hänger sladdar ner ifrån en video och liten TV. De kan Enzo lätt dra ner.
Sedan blir det TV dags!!! Alla barnen får sitta på stolar i rader framför den lilla TVn och dagisfröken pekar på TVn och frågar vad det är för olika djur som visas. Enzo visar inget intresse och går av stolen och kommer och sätter sig hos mig längst bak. Han får ett litet tåg att leka med. Han blir nöjd. Då helt plötsligt tar dagisfröken fram ett "lukt-sprej" och sprejar ett stort moln framför alla barnen som sitter på stolarna!!!! Jag fattar ingenting och är glad att Enzo inte sitter där. Kanske var det någon som hade gjort i blöjan??? Men att spreja!!!!
Efter TV tittandet blir det rast säger de och jag tänker att nu kanske barnen får leka med varandra. Nej nu ska de stå på ett led för att göra sina toalettbestyr... Efter toalettbesöken får de sitta vid borden igen och äta medhavd mellanmål. De flesta barnen äter chips, bara ett barn har vindruvor. Enzo äter flingor som vi hade med oss. Helt plötsligt börjar alla barnen att hosta och läraren frågar vad som står på. Någon säger att "det är något som går"...
-Ta fram virus-sprejet, säger den stora dagisfröken då!!
Virussprej ???!!! tänker jag, vad sjutton är det??? Vad det än är så får de då inte spreja nåt virussprej på Enzo så vi avslutar besöket på ett snyggt sätt och åker hem.
Snacka om annorlunda dagisupplevelse!! Inget lek eller stoj där inte. Och dessa sprejer??? Jag får hitta något annat alternativ för Enzo. Vi kan leka med grannarna eller något annat. De får då inte spreja på min lille kille...
Idag har Enzo och jag varit till den lilla stranden här i närheten. Här kommer ett par bilder därifrån samt en bild ifrån gårdagens promenad.
Kram till er
Nya vyer
Vi har haft en köldknäpp igen. Ja kanske inte en svensk definition av köldknäpp, men vår Bahamanska köldknäpp var ganska rå ändå. Som kallast var det nog ner emot 5 grader varmt!!! Och snålblåst! Vi har flyttat, som ni vet, och först hade vi inget internet i huset. Våra snälla vänner som har ett internet företag skulle fixa detta åt oss och stackarna var tvugna att gå upp på taket i kylan. Jag trodde nästan att det skulle börja snöa när som helst. Mario hjälpte till med internet bestyren och så här såg de ut.
Som tur var så fick jag stanna inne för Enzo skulle ha kvällsmat, men vi satte på oss tjocka tröjor ändå eftersom fixar-nissarna envisades med att ha ett fönster öppet för diverse ändamål.
När internet var inkopplat och Enzo låg och sov så satt jag och min vän "T" och virkade sockor så att vi skulle kunna hålla oss varma om fötterna.
Förut så såg vi båthamnen ifrån vårt köksfönster, nu ser vi träd, hus och lite hav.... (Atlanten är det om någon skulle fundera på vilket hav det är...)
Det var mysigt att bo i hamnen, men det är ganska skönt att nu slippa alla diselavgaser som kom in i köket när båtarna åkte förbi.
Nu har jag en lite större inhängnad altan där jag kan ha mina växter. Tomatplantorna trivs mycket bättre här eftersom det är mera sol på denna altan. Broccolin har börjat frodas och jag har nu en liten broccoli som kanske snart går att äta...
Vi bor 5 miuters gångväg ifrån en färja som har utfärder till andra öar. Min svärmor kommer hit om ett par veckor så då får vi nog utforska omgivningarna lite...
Det är klart at vi saknar den enorma stranden på 5 minuters gångavstånd, nu har vi istället en pytteliten strand med ett korallrev på ca 20 minuters gångavstånd. Enzo har en trädgård med klätterställning att leka i, det finns fler barn att leka med, och så finns det lite alla möjliga affärer att gå och titta i. Det tar 5 minuter för Mario att ta sig till jobbet.
Jag tror nog att vi kommer att trivas bra.
Det finns bara ett fel...
Jag saknar er därhemma!!
Kramar till er.
Bortgång
Morfar har fått sin vila. Han finns inte längre i livet, men han kommer alltid att finnas inom mig. Han var trött, sjuk och ville inte vara med längre. Jag är väldigt ledsen men samtidigt lättad att han inte behöver lida mer.
Här kommer en dikt av Pär Lagerkvist som morfar brukade läsa.
Det är vackrast när det skymmer
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.
Jag är glad att jag har haft en sån underbar morfar som har gett mig så många roliga minnen. När jag var liten fick jag "hoppa" på hans knä medan han låtsades vara en häst. Han tog mig till dagis, vi fiskade på Boren, vi rensade fisk, bakade mandelkubb, spelade bordtennis, tennis och luffarschack, läste dikter, hittade på sånger och mycket, mycket mer.
Den här sången hittade vi på.
Ni vet ej att
Ni vet ej att
Jag såg en liten katt
(två gånger)
O katten den va snäll
O katten den va rund
O rätt var det var så kom det dit en hund
Ni vet ej att
Ni vet ej att
Jag såg en liten hund
(två gånger)
O hunden den va snäll
O hunden den va go
O rätt var det var så kom det dit en ko
.......
Så där kan man hålla på och hitta på nya djur som kommer dit. Jag sjöng den för Enzo idag. Han gillade den starkt och började dansa.
Morfars sånger får leva vidare i en ettåring. Hans bortgång har fått mig att tänka på tiden som man har med sina nära och kära. Den består inte. När jag var yngre tänkte jag inte så ofta på att någon dag skulle någon inte finnas där mer. Alla fanns där och så var det med det.
Idag vill jag säga att jag uppskattar alla kära som finns i mitt liv. Min familj, släkt och vänner... Jag älskar er.
