Hajen

Jag blir lite smått galen!!!

Tiden efter lillen har gått och lagt sig går åt till att städa upp så att man åtminstone kan komma fram med ett armsvep och inte med gaffel-truck!!!! Nå ja... jag överdriver som ni förstår men jag fattar inte hur det kan bli så stökigt!!! Hur kan en liten person leva så mycket rövare när man har bestämt sig för att ta hand om disken???? Han måste ha ett magiskt trollspö som gör oreda vart han än sveper.

Idag så sitter jag här och skriver istället för att städa upp och jag försöker att inte lyfta blicken ifrån datorn för då ser jag kläder, pennor, lakan. leksaker, haklappar, tyger, påsar, mjukdjur, böcker, blöjor.... ALLT PÅ GOLVET!!! Köket ser ut som om det har varit razzia. Ingen disk (jag diskade ju) men under tiden så har lillen flyttat på stolar och klättrat upp på bordet och slängt iväg duk och tidningar... Jaa jag orkar inte ens beskriva härligheten.

Man kanske skulle ändra sina principer så att allt hörde hemma på golvet. Då slapp jag ju att böja mig ner sjuhundraelva gånger på en kväll. Men å andra sidan så är det ju bra träning för rumpan att böja sig ner så det kanske är bra ändå...

När lillen var redo med pyjamas och skulle gå och lägga sig så blev han vild och skulle hoppa runt på de stora sängarna som finns i hans rum. Han står på ena änden av sängen och slänger hela sig i kuddar och täcke. Han vill gärna böka så att hela bäddmadrassen med täcke och allt åker ner på golvet. Allt detta hinner han med när jag går och slänger den smutsiga blöjan. Det roliga är att han vet att jag tycker att han inte behöver göra så för idag stod han där på kanten av sängen och liksom kände in spänningen INNAN själva säng-slängningen. Så höjer han fingret och säger:
-DUTA NUU (Sluta nu)!!!!!!!!! Åsså slänger han sig skrattandes i sängen med huvet före.

Nu är allt frid och fröjd och jag har ätit tre apelsiner till kvällsmat!! Jag vet inte hur det kom sig, det var inget kvällsmål som jag hade planerat direkt...  Men jag blev så sugen på en apelsin... o en till...o en till... och sen var jag mätt. Det måste ha varit dunder-vitaminerna i dem som min kropp skrek efter.