Den fantastiska Mantis shrimp
Här ser ni en av mina favoriter på havets botten. Jag har beundrat den, fascinerats av den, fruktat den, simmat som en galning efter den och nu så saknar jag den. Jag tror inte att den finns i dessa vatten runt Bahamas. Låt mig presentera en Mantis Shrimp.
(Fotot ovan taget av; sandstep http://www.flickr.com/photos/sandstep/76092523/)
(ovan: för mig okänd fotograf eftersom bilden finns överallt på internet)
(fotot ovan taget ifrån: http://www.colourlovers.com/blog/2008/06/01/beyond-the-rainbow-with-the-mantis-shrimp)
Inte nog med att den ser så cool och vacker ut. Den har ett effektivt, inbyggt, klubbliknande vapen som den dödar sin föda med. Som dykare ska man inte sätta näsan för nära för den kan slå sönder glaset på cyklopet (ännu värre om den träffar näsan...aj aj aj) och den kallas även ibland för "thumb breaker", ni förstår kanske varför. Den har det snabbaste slaget i djurens värld: 23m/sekund !!!!!
Så här står det på WIKIPEDIA:
"...these two weapons are employed with blinding quickness, with an acceleration of 10,400 g and speeds of 23 m/s from a standing start , about the acceleration of a .22 caliber bullet. Because they strike so rapidly, they generate cavitation bubbles between the appendage and the striking surface. The collapse of these cavitation bubbles produces measurable forces on their prey in addition to the instantaneous forces of 1,500 newton that are caused by the impact of the appendage against the striking surface, which means that the prey is hit twice by a single strike; first by the claw and then by the collapsing cavitation bubbles that immediately follow. Even if the initial strike misses the prey, the resulting shock wave can be enough to kill or stun the prey."
Alltså, även om ett byte har tur att överleva ett slag som missade, så kanske man dör av bubbel-attacken som kommer efter slaget. Det kallar jag ett hårt slag.
Som om färgprakten och världens snabbaste slag inte vore nog... De kan se ultraviolet, infrarött och sex olika typer av polariserat ljus!!!!! Allt för att kunna upptäcka byten som gömmer sig i vatten med dålig sikt. Jag är imponerad!!!
Den kan bli ca 30 cm lång men det finns små och mindre färgglada varianter också. Ni kan titta på denna filmsnutt nedan... om ni vågar ;) . Och tänk nu inte: Nää va läskigt, jag vill aldrig träffa på en sån!!!
Hmmm.... jag måste formulera om mig, som moralmamman har lärt mig. Jag skulle ha sagt: Tänk såhär: Vilken fantastisk varelse, jag skulle vara en lyckans ost om jag fick se en sån i verkligheten. Jag anser att det är precis som med hajar: Vår rädsla är obefogad eftersom det oftast är vårt eget fel eller djurets misstag om vi blir attakerade
Såg ni hålet i krabba nr 2 efter attaken? Vilken smäll!
Oj!!!
Jo den var verkligen häftig och imponerande:)
Vilka färger!!
Fast jag, som till och med småskraj för spigg,skulle ju få panik om jag träffade på en sån där.
Särskilt om den var 30 cm lång!
Även jag är skraj om jag inte ser vad som finns runt mig i vattnet. (som om man skulle tycka det var trevligt att gå omkring på stan utan att se något...:/ (stor respekt till alla synskadade)) Jag vill alltid stoppa huvet under vattenytan och se när jag badar. När man kan se sig omkring så blir allt annorlunda. Oftast springer mantis shrimpen iväg in i sitt hål innan man hinner se nåt överhuvudtaget.
De jag har sett har också varit så fina att de som var rädda först blev så imponerade att de glömde bort att vara rädda. :)
Tänk vilka djur det finns i haven! Det måste vara underbart att kunna dyka och se allt det fina. Tur att det finns filmer att se för oss som inte kan dyka.
Njuter av att se bilderna. Det bästa av allt är att jag inte behöver vara rädd.
Puss och kram
Ha ha ha Jag förundras över att moralmamman inte verkar ha läst min ovanstående kommentar... SYFTNINGSFEL eller. Roligt kan det bli... Det var naturligtvis inte mantis shrimpen som blev imponerade och glömde bort att vara rädda, utan männsikorna som jag dök med.
Jag får ta och skärpa till mig...
