Att komma iväg
Det hela verkar omöjligt och mitt rekord ligger på ca 40 minuter. Kanske är det "övning ger färdighet" som gäller men det känns som att det oftast inte är JAG som sätter "käpparna i hjulen". Det är ju barnen som gör det såklart.
Vi ska gå ut på promenad. Så här kan det gå till.
(Enzo och Leah har ätit så den biten är avklarad så att man åtminstone kan vara ute ett litet tag utan att någon av dem börjar skrika på mat...)
Börjar att klä på lillan... När hon är färdigklädd så hörs ett dunderbrak i byxorna... går upp och ska byta blöja.
-TITTA, TITTA säger Enzo. Han vill titta på Leahs bajsiga blöja.
-OK kom med här då.
Byter på Leah och klär på igen. Allt medan Enzo storögt försöker öppna den smutsiga blöjan som slängdes i soporna.
-Låt blöjan vara Enzo!
-Bass, bass, Leah, säger han glatt och slänger motvilligt blöjan i soporna.
Klär på Enzo
Enzo vägrar sätta sig i vagnen, han är också bajsnödig. OK klart han inte ska sitta i vagnen o bajsa.
-Vill du sätta dig på pottan?
-NÄÄ!!
Han springer iväg och vill vara för sig själv i ett hörn... 10 minuter senare är han färdig. Av med kläderna och byter blöja, på med kläderna igen. Men en vante är spårlöst borta. Var är vanten?? Letar o letar. Vi hade den ju alldeles nyss!!! Enzo ligger nu på golvet och äter brödsmulor.
-Här är vanten, kom nu!!
-MAAT! skriker Enzo.
-Nää du har ju nyss ätit du kan väl inte vara hungrig igen???
-MAAAAAAAAT! skriker han.
-OK du får ta en banan och äta på vägen.
På med vanten...
Tar på mig skorna och jackan. När jag ska lyfta upp Leah med inatsen till vagnen så ser jag att hon har spytt ner sig så hela tröjan är blöt. Bara att byta igen. Springer upp för trappen och hämtar en ren tröja. Just när jag trär tröjan över hennes huvud spyr hon igen på den rena tröjan. Inget hon kan rå för men kunde hon inte spytt en sekund tidigare. Hämtar ny tröja och så på med hennes ytterkläder igen...
När allt verkar färdigt och vi ska gå ut genom dörren så ser jag att Enzo har tagit av sig skorna.
-Var har du gjort av skorna???
Han svarar inte utan kör iväg på leksaks-loket genom köket.
Lokaliserar skorna och går på Enzo-jakt.
-Kom här nu så vi kan sätta på dig skorna. Leah skriker. Enzo skrattar och förvandlar sig till en ledlös ål som kravlar på golvet. Lyckas att sätta på skorna på ålen och som av ett under kan vi alla ta oss ut genom dörren.
PUH
Här ser ni lillen på sin egna lilla promenad
Kan inte annat än le. Detta händer andra än mig alltså?? hahahaha.... tack för idag, min underbara vän!! Har saknat dig så. Kram
ÖVNING GER FÄRDIGHET!
Vissa dagar får man vara glad över att ha fått av sig pyjamasen och hunnit laga mat!
SMÅBARNSmammeLIVET är väldigt intensivt och tidskrävande, jag vet!
Min Kära Mormor sa en gång för längesedan:
-Njut av det intensiva familjelivet,
med barn som vill ha uppmärksamhet...
Det är den ROLIGASTE TIDEN I LIVET!
Jag brukar FAKTISKT TÄNKA PÅ DET IBLAND
när alla "familjemåsten" tränger på...
KRAM till er från en MORALMORMOR
som gärna avlastar en uttröttad
småbarnsmamma!!!
Ja i bland känns det verkligen som att man aldrig ska komma i väg!
Vi har nästan samma procedur här varje morgon även fast flickorna är så stora och ska iväg till skolan:))
Det finns alltid nånting livsviktigt, som att leta ett mjukdjur tex, som bara MÅSTE göras innan sista klivet ut genom dörren:)
Så det finns alltså fler som tar sig tid på att ta sig ut. Skönt att höra att det inte är fel på mej!! :)
