Pappa-buset tär på en
Idag har jag nattat barn till 22.30. Vet inte vad det var för energiresurser minstingarna har haft, men vad det än var så har de då inte delat med sig till mig av det. Pappa har åkt tillbaka till Bahamas nu och Enzo gör sitt bästa med att busa pappas lekar med MIG. Jag säger bara:
AJ AJJJ och AAJJJ.
Lekarna består av att stå och gå och klättra på mej.
Pappa är nog lite mer tålig.
Lite.
Så här ser vår lilla prinsessa ut när hon visar sin bästa sida:
Vi pratade med pappa i telefonen idag. Han kände sig ensam och saknade oss.
Vi saknar honom.
Hej Carola!
Jaadu..var får de all sin energi ifrån de små barnen! De kunde ju dela med sig lite till oss vuxna. ;-)
Er lilla Leah är så himla söt..och jämfört med Edith ser hon redan så "vuxen" ut i ansiktet. Hon har ändrat sig massor sen jag såg den första bilden på henne.
På tal om Edith så är även jag helt övertygad om att hon kommer bli bra i sin höft..och det är ju precis som du skriver tur att dom upptäcker det så tidigt numera.
Det är lite tufft nu i början innan de vänjer sig och lär sig att hantera henne rent praktiskt. Det är inte lätt att byta bajsblöja under skenan alltså!
Nu räknar dom ner till de fem följande torsdagarna. Det är den veckodagen de ska till Linköping för bad och läkarbesök. Sen hoppas vi hon ska slippa skenan!
Kram Camilla
Hon är ju bara för bedårande söt eran lilla tjej!!!
Man blir verkligen bebissugen igen:)
Och jag känner verkligen igen lekarna från en liten 2-åring:)
Här klättras det oxå friskt på alla familjemedlemmar!:)
Hur länge stannar ni i Sverige då? Vad jobbigt för er att vara så långt ifrån varann..
Hoppas ni får återförenas snart:)
Förlåt för att jag inte har svarat er tidigare :( Man får en nytillkommen respekt för ensamstående föräldrar när man får prova på hur det är.
Till Camilla: Det måste vara jättetufft med sådana omständigheter. Jag kan inte ens föreställa mig... Stora kramar till er.
Till Malin
Jo det är mysigt med bebis igen. Men hon växer så fort så man hinner knappt fatta vad som händer egentligen. Vi stannar i Sverige till början på februari så det blir ett tag till. Och det känns tufft tror jag för Enzo han saknar sin pappa och det är ju svårt för honom att förstå varför han är borta.
Nu skriker småttingarna i kör så det är bäst att övergiva datorn igen.
